Vi sover gott tidvis, både jag och katten. Han sover mer och mer genom hela natten. Jag sover bättre, när han inte är uppe varje natt.
I går kväll var det dock jag som var uppe ända till halv fyra på morgonen. Jag var på en helrolig överraskningsfödelsedagsfest på lördagskvällen. Efter lite trevande prat med i stort sett nya människor, god mat och roliga tal, började orkestern på sju personer spela och sjunga. Dansen satte igång och jag dansade i stort sett hela tiden, tills de slutade. Några danser var tillsammans i pardans med män. Mest tillsammans med kvinnor i fri dans. Så befriande roligt jag hade det. Det är faktiskt något av det mest roliga jag vet, att dansa till så bra musik, tillsammans med andra.
Idag är jag mest trött. Trött som katten. Och det var det värt.

Jag går mellan att göra ingenting till att göra ingenting. Att slänga in en tvätt och hänga upp den räknar jag som ingenting. Att se på tv är ingenting. Att skriva här är ingenting. Att diska är ingenting. Att hänga upp nya blommor! (hängande murgröna) i köksfönstret gränsar till någonting. Att städa på köksbordet är något. Det undviker jag. Där finns högar med papper att läsa. Högar med papper att sortera. Medicinförråd. Frukter. Allt i en enda röra. Klart jag undviker sånt! Jag är strutsen som stoppar huvudet i sanden återigen.

Kommer hem sent från jobbet. Hämtade min kamera på väg hem, optiken byttes på garantin. Jätteskönt, då slapp jag köpa nytt. Så mindes jag auktionen på Tradera som skulle avslutas om några minuter. Himla tur att jag hann hem och kom ihåg den! Nu är jag ägare till en cabaré med fyra indelningar, en föregångare till Blått band-porslinet, som sedan blev erkända Blått band-delar. Den här har jag aldrig förut sett, utan mitthållare. Inte heller sett med andra dekorer. Vad spännande att jag nu fick tag på den. Bara nya ovanliga delar kan få mitt hjärta att slå numera. Jag tycker jag har allt porslin jag behöver. Skönt att vara mätt på porslin, utom ibland. Nu är jag hungrig på annat.

Dagens största nyhet är att Bella Förlag nu är med i Bokrondellen. Då distribuerar jag min egen bok med deras hjälp. Några delområden återstår att få styr på: att få diktboken recenserad i media och att ”någon” säljer boken. Vem gör det? Jag antar att det är jag som är motor för att något mer ska hända. Och lära mig bokföring. Och göra PR. Och sälja. Små detaljer i det hela. Eller hur!

Skönt att den här dagen är över. I morgon är en ny dag.

Bra att dagarna går. Redan den tredje. Och november. Det är som om jag plötsligt vaknar upp. Snart vinter. Snart slut på året. Tredje november. Ett datum jag aldrig någonsin kommer glömma. Idag.

Jag är hopplöst fast i att titta på Hell´s Kitchen och Top Model. Undrar vad det är som jag gillar? Programmen är motsatser på sätt och vis. Programledarnas stilar är helt olika. Den ene är arg och skrikig och förolämpar deltagarna om och om igen. Den andra är mer uppbygglig för att deltagarna ska utveckla sig. I båda programmen är det tävlingar, utmaningar, utveckling, kreativitet. Kanske är det sånt jag gillar också i mitt eget liv? Mitt ytliga jag får sitt. Mitt djupare jag träder åt sidan här.

För övrigt köpte jag liljor till mig själv idag med blomstercheckar från min bortgångna ex-svärmor. Tur att jag hittade dem innan de slutar gälla. Precis idag var rätt dag att använda dem.

Jag är hemma nu. Allt gick bra. Jag körde i ett sträck. Kisse letar efter trädgården. Jag ska dricka te och se på tv. Inget annat. Sedan sova. Jag är yr i huvudet. Så kan jag bli ibland efter en långresa.

När jag reste hem från västkusten förra veckan, i mörker och regn, hade jag känslan av att vara i en svart tunnel. Det fanns bara en väg och den gick framåt, obevekligt och hårt, utan chans att se varken bakåt eller åt sidorna och om jag inte körde på skulle jag fastna i ett ingenting och aldrig komma hem.
När jag körde hit var det också delvis mörkt, ett annorlunda mörker, visserligen mörkt men med en kontakt uppåt, jag kunde ana himlen och stjärnorna och ljus från andra bilar bländade mig tidvis.
Nu är det november. Är det också som en mörk tunnel månne? Jag hörde på radion andras tankar om månaden, som en plågsam tid som bara måste uthärdas, helst under ett tjockt täcke. De bestämde att november skulle bli till en festmånad istället, där man skulle bjuda in varandra till middagar för att liva upp sig och varandra.
Jag vet inte hur årets november kommer kännas och bli. Kanske som alla dessa bilder. Mörk? Ja. Regnig? Troligen. Kall? Tja… Stjärnklar? Förhoppningsvis. Ljuspunkter? I alla fall två-tre än så länge. Jag hoppas på fler. Svåra tider blir det också. Några stycken att vara i, vet jag om redan nu. Håll ut! Håll om!