Hela kvällen har jag druckit myntate. Myntan är från min trädgård i norr. Jag planterade om några stackars klena rötter i somras och i början av november kunde jag skörda en del, den hade verkligen tagit sig och återuppstått rehabiliterad på den nya platsen.
Jag har inte märkt av någon särskild otur idag. Det var en vanlig dag. En helt almindelig dag. I alla fall för mig. Utom med det här då:
I matsalen har småbarnen i en klass en viktig fråga till mig:
– Hur säger man ”Jag älskar dig” på ditt språk?
Jag svarar att på mitt språk heter det ”Jeg elsker dig”.
Jeg elsker dig.

Äntligen fredag, säger kroppen som vill sova längre på morgonen. I morgon är det tid för det. Idag är det arbete som gäller, en dag till. Otur denna fredag den trettonde? Inte just än. Men finns det inget varmvatten idag heller, är det både dåligt och otur, jag behöver duscha och tvätta håret, annars vet jag inte hur jag ska klara av dagen. Kanske med parfym då och uppsatt hår en dag till. Nå det slapp jag… jag är tacksam för varmvatten i kranen!
Det är en helt vanlig dag. Inget annat. Eller en otursdag. Eller lyckodag. Det beror på vem man är och vad som händer. I morgon vet vi.