Visst är det konstigt, att nu när jag har en ledig kväll framför mig, så faller tårarna igen.
Jag har varit för upptagen av annat istället för att känna efter de sista dagarna hur jag har det. Kapslat in en del av mig. Levt i ett upptaget Här och Nu. Men nu rör det om igen i mig. Först gråta då, sedan göra annat:
Kanske bläddra i min nya bok, av Ross Heaven, The Way of the Lover. Eller lösa lite korsord, se på tv och flykta in i ingenting en stund. Eller läsa något i Året Runt. Fast också diska och sortera tvätt. Och klappa katten som sitter nära mig, som slickar på min arm och spinner.