Hemma.

Visst är det konstigt, att nu när jag har en ledig kväll framför mig, så faller tårarna igen.
Jag har varit för upptagen av annat istället för att känna efter de sista dagarna hur jag har det. Kapslat in en del av mig. Levt i ett upptaget Här och Nu. Men nu rör det om igen i mig. Först gråta då, sedan göra annat:
Kanske bläddra i min nya bok, av Ross Heaven, The Way of the Lover. Eller lösa lite korsord, se på tv och flykta in i ingenting en stund. Eller läsa något i Året Runt. Fast också diska och sortera tvätt. Och klappa katten som sitter nära mig, som slickar på min arm och spinner.

2 svar på ”Hemma.

  1. Så här i slutet av vårterminen kommer jag ihåg att man var extra trött – i synnerhet när det var varmt ute och koncentrationen bland barnen i skolan var noll. Jag längtade heller inte efter sommarlovet de åren när jag var ensam med mina två barn. Jobbet var ju det som höll mig uppe då.

    Du har ju i alla fall en Danmarksvistelse att se fram emot. Är det nordiska språk du läser? Jag är nyfiken. Jag började läsa detta ämne för så där 50 år sen men stupade på isländskan.

  2. Jag ser med spänning fram emot att resa till Danmark. Det blir mycket pluggande innan dock. Jag läser på Institutionen för nordiska språk på Stockholms universitet. Håller mig till danskan bara. Det räcker för mig. Och vi lär oss inte att prata danska, mest att förstå språket, talat och läst och känna till dansk kultur.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.