Dagarna blir kortare och kortare, fast dygnet ändå inte blir det. Att klara av att vara i mörkret, innan ljuset kommer kan vara uppfordrande.
Om en vecka kommer adventsljusen lysa och det ser jag fram emot. Har ingen lust att tjuvstarta. Allt har sin tid, både november och december ska få vara i sin särprägel. Att blanda ihop dem, att göra dem lika, tar ifrån mig upplevelsen av att njuta fullt ut av deras egna sidor. Att se olikheterna är lika viktigt som att se likheterna. Att höra ihop, lika väl som att inte höra ihop. Det blir så lätt en otydlighet annars. En konfluens.
Vem är du? November? Vem är jag? December?
Början av november är inte som slutet av november. Gråskalan har sina olika nyanser. Och så finns förväntan inför advent i slutet av varje november. Hur vackert ska inte ljusen lysa? Har jag tillräckligt med ljus och adventsljusstakar? Vill jag inte ha en ljusslinga i år ute på balkongen? Jo, i år ska jag tända ljus där. Så att lilla Tuva lättare kan se att där bor farmor. Så att andra kan se mitt ljus i kvällen. Så att jag blir nöjd med att ordna lite vackert för mig. En adventstidsnjutning, helt enkelt.
Och den sista veckan innan dess, går jag här i mörkret med bara några enstaka ljus tända. Det räcker. Festen i fredags, gestaltföredragen igår, middagen med min käre vän, är som samlade i en stor, fokuserad, kondenserad ljuspunkt som lyser som SOLEN. God helg!
Kategoriarkiv: Dagbok
Lördagsgodis.
En del dagar blir fyllda av upplevelser. Igår hade vi en rolig personalfest.
Idag ska jag gå på gestaltföredrag som mastersexaminerade gestaltterapeuter håller. Efter det träffar jag min käre gode vän och vi ska äta middag ihop. Hoppas vi hittar det bästa stället med god mat och pratvänlig miljö. Gott sällskap av varandra och trevligt att ses är det alltid!
Vissa dagar, vissa nätter.
Kommer hem från jobbet och märker vad trött jag är. Har kroknat redan efter lunch idag. Och såna är ju vissa dagar. Vaknade flera gånger i natt av att katten krafsade och kräktes. Och såna är ju vissa nätter.
Nu är jag i alla fall hemma och har inställt besöket hos sjukgymnasten. Skönt att slippa gå ut igen i mörkret och kylan. Istället kan jag tvätta, diska och göra rent i kattlådorna. Vilket alternativ! Eller ska jag krypa ner under täcket en stund och vila? Tror det låter bäst. Jag har i alla fall jobbat idag. Duktiga jag!
Hemma idag.
Idag passar det utmärkt att gå till kyrkan och få andlig spis med musik. Musikern Nils Edén och organisten Mikael Fahlstedt spelar tillsammans på onsdagens lunchmusik.
Jag brukar aldrig kunna gå på och lyssna, jag arbetar ju om dagarna. Just idag är jag dock konvalecent och behöver komma ut en sväng. I morgon arbetar jag igen.
Undrar om jag känner igen Nisse. Undrar om han känner igen mig. När sågs vi sist? Hundra år sedan minst.
Intuition eller inte.
Jag trodde att Mona Sahlin skulle avgå veckan efter valet. Jag trodde fel, det tog åtta veckor.
Lila.
Inte är jag förtjust i att handla. Ändå behöver jag det ibland. Idag var jag på jakt efter en ny vinterjacka. Min gamla är trasig. Först var jag i nya köpcentret Port 73. Där hittade jag modellen, men den fanns bara i svart i min storlek. Jag är så trött på svart. En snäll expedit hjälpte mig få en jacka undanlagd i en annan affär, i ett annat köpcenter, Sickla. Det var bara att köra dit och se det som en utflykt i shoppingvärlden. Jag var inte ensam där, kan jag säga. Hur många bilar som helst. Hur mycket folk som helst. Men jag fick tag på en lila jacka, en lila fleece och ett par svarta handskar. Fint, nu kan vintern komma!
Lila eller rött förresten? Det var inte lätt att bestämma färg. Jag vill egentligen ha båda. Min nästa vinterjacka får bli röd. Eller gladgrön. Varför inte ha två jackor att välja på? Eller tre? Hm… ja, varför inte?
Nils Pedersen.
Igår, i den regniga och mörka fredagskvällen, var jag på vernissage på
Ateljé Ciresia, Mariatorget 1C, Stockholm. 12-18 november kl 12-18.
Inne på galleriet var det som tur var varmt och ljust. På väggarna hängde tavlor, både stora, små och mittemellan. Vad är förresten en liten eller en stor tavla i andras ögon?
Lager på lager syntes i olika skiftningar, gestalter, färger, ljus och mörker.
Jag tycker om att se på tavlor. Och jag tycker om att titta på människorna som ser på tavlorna. Bilderna väcker känslor och tankar. Människorna väcker en nyfikenhet och jag undrar vad de är för ena. De kan också vara färgstarka och skiftande, precis som tavlorna och som jag själv kan känna mig.
Konstnären är inte bara norrman. Han är också gestaltterapeut. Mer om honom kan du få reda på här.
Plötsligt, i ett samtal med en ny vän, ramlar poletten ner, aha, det är han som har haft sommarkurser på mitt gestaltinstitut. Och trådarna syns mer tydligt mellan de som är där för att titta. Vi hör alla ihop på något sätt i det hela. Nils Pedersens vernissage blir plötsligt till mer än tavlor på en utställning. Det blir en kväll av möten, en del med tunna, nya, sköra trådar, bort till en del välbekanta nya möten mellan människor med starka band mellan sig.
Häftigt! Det var också häftigt att se tavlor bli köpta. Tänk att få ta med sig tavlorna hem. Jag får nöja mig med att se dem här nu. Fast jag är glad för att jag fick se tavlorna och människorna på riktigt med. Det är något särskilt med det också.
Äntligen slut på dagen.
Klockan är strax efter nio på kvällen och jag ligger trött och hickande i sängen. Idag stod jag på mig. Till vilket pris? Det vet jag ännu inte. Hoppas det blir bra för alla inblandade sen.
Kisse har tagit nytt blodprov hos veterinären och antagligen har han en för kraftig dos av giftstrumamedicinen nu. Och jag fick akupunktur hos sjukgymnasten också och det tar sin tid och idag snurrade bara jobbet i huvudet på mig där.
Skönt att dagen är över snart och att natten är här. Behöver sova och samla krafter till ännu en arbetsdag. Efter den väntar rolfing och vernissage.
Fint.
Fin bild på huset och vindflöjeln. En härlig dag i mitt hus.
Nu förstår jag plötsligt varför bilderna lägger sig mitt i bildprogrammet. Kamerans datum står inställt på mars 2008. Jag fick nog tillbaka en bättre begagnad kamera i garantireparationen sist. Den är inte som min gamla kamera i inställningarna. Och inte heller lika repig. Allt fungerar som vore den ny. Eller från 2008. Himla bra reparation då.
Bländande söndagssol.
I förrgår bländande solsken. Idag kommer massor av snö. Det blåser rejält nu på morgonen. En föränderlig värld.
Idag igen.
Idag är en ny dag, en ny vecka, med nya chanser och nya åtaganden.
Måndag 8 november, vecka 45, år 2010.
Det är som om porten till vintern står öppen nu.
Jag lämnade Norrland medan snön föll. Solen stod lågt och bländade kraftigt i vissa lägen. Vid Sundsvall lade sig solen bortom bergskedjan och gick ner med hela himlen högt ovanför sig. Mycket vackert. Sedan kom mörkret mer och mer och det tog ett tag innan stjärnorna tog plats på himlen. Det var en farlig resa hem i mörker och höga farter. Jag uppskattar ljuset mer än mörkret när jag kör bil numera.
Kisse var mer orolig än han brukar, krafsade mycket i sin bur och jamade missnöjd. När vi äntligen kommer hem, går han och lägger sig… i buren. Vad är det med denna katt?
Alla helgons dag.
Så är det alla helgons dag återigen. Var det inte nyss det var? De flesta har någon att tänka på, många har flera. Det blir som en blombukett av människor som varit, som inte längre är här på jorden, i den här existensen. Vi möts och vi skiljs.
I trädgården brinner ett ljus hela helgen. Det brinner för alla, levande och döda.
Idag.
En rask promenad på blöta, leriga grusvägar ger en belöning. Frågan är bara vad… Hm.. Och så har jag suttit och jobbat med första examinationsuppgiften i PIM*. Ska bara lägga in en till bild när jag kommer hem. Vad duktig jag är! Hurra! Fast… sen ska jag bli godkänd med… kanske bäst att inte ropa för högt innan dess då.
Nu är hela huset varmt, utom källaren, och jag kan flytta in i sovrummet. Skönt att kunna breda ut mig igen. Dörrarna står öppna och både kisse och jag kan gå dit vi vill, utan att frysa.
Nu är det nästan mörkt ute. Klockan är inte ens 16. Bäst att tända ett ljus eller två. Och inne är det alldeles tyst. Det kan gärna vara både tyst och mörkt ett tag förresten.
* PIM betyder ”praktisk IT- och mediekompetens”.
Ett rött litet hjärta.
Den här CHARMIGA skylten hittade jag nyligen i en retroaffär på söder. Charmig ja, om pilarna står på plus förresten. Kanske inte så charmig om ens partner provocerande sätter pilen på grinig eller sur. Det fanns från början två pilar, en för HON och en för HAN. Hon-pilen saknades och jag vände på han-pilen. Jag kan ställa in mina egna lägen här.
Just nu är jag GLAD att vara i mitt hus i Norrland. Jag är som alltid förvånad över att jag har ett helt hus! Det är lika konstigt varje gång jag tänker på det. Här är både jag och katten hemma. Sen blir jag kanske VIRRIG. Av att skriva in namn på ansiktsigenkänning på iPhoto. Jag har svårt att känna igen vissa ansikten. Bra funktion då på datorn men ordet saknas på hjärtat. Synd. Användbart annars. Jag är helt klart VISSEN för att jag saknar en hjärtevän att vara KELIG med. SÖT är jag ganska ofta. Kan vara TRÅKIG lätt. Och kan lika lätt bli LEKFULL. Att leka är roligt. Annars är det ingen rolig lek. Jag skulle behöva bli mer TUFF och säga ifrån. Jag gör det ibland, kan behöva det oftare. Annars blir jag PURKEN inuti och känner mig mest AVIG. Helst skulle jag gå omkring och vara LJUV och tilldragande mer. Kanske skulle det vara som honung och dra till sig intressanta och spännande singlar.
Det finns ett fel med skylten. Ordet idag. ”Så är min hjärtevän idag” Hela tiden finns nya NU. Nu, nu , nu, nu. Att hålla en känsla eller uttryck genom en hel dag är inte att sträva efter. Jag vill vara rörlig. Precis som pilen. Olika. Mångsidig. Omväxlande. Jag. Kanske du med.
Och så finns polariteterna till varje ord. Mer eller mindre framträdande. Vilken jättekul skylt!
Ute + inne = hemma.
Fyra grader varmt både ute och inne. Fyra element på. Inne. Inte ute. Kisse är glad och tackar för resan med hög svansföring och kisspöl mot huset. Ute. Inte inne.
Ja, då är det bara att boa in sig då. Se till att tvn kommer igång och att värmen stiger. Tjoflöjt!