Idag fick jag en farmorsdag tillsammans med mitt lilla barnbarn på 7 månader.
Vilken underbar liten söt flicka hon är. Såklart säger farmor det, och så är hon också det ljuvligaste jag sett på länge… ja, sedan mina egna barn var små då…
I ett här och nu, att vara nära en baby, är en riktig sinnesupplevelse. Att se, höra, känna, dofta, smaka, ja allt! Så underbart härligt!
Och att ha ansvar för ett sånt litet barn är… ansvarsfullt. Att mata, sköta om, ha omsorg för henne. Se till att allt fungerar så enkelt och lätt som möjligt. Det är inte alls så lätt. Jag beundrar hennes mamma, som får allt att flyta, dag efter dag. Jag minns en del av att ha småbarn, men absolut inte allt. Då var jag ständigt trött, det minns jag!
Nu kan jag njuta och vara närvarande på ett annat sätt. När sötnosen såg på tallarna, upp mot den blå himlen, tittade jag också dit. När hon log, log jag med. Att se henne öppna sig mot världen och följa hennes utveckling, det är guld värt. Tusen tack!