För flera år sedan fick jag en idé om att kunna sitta vid takfönstret och titta ut över byn och bergen. Nu är den drömmen uppfylld!
Idag byggde Freddie golvet. Han är hantverkaren som också byggde fasaden på sydsidan av huset i somras och han har slipat golvet här förut. Han är viktig för mig här, när jag inte har någon annan som kan hjälpa mig med huset.
Nu är sittplatsen mitt favvoställe nummer ett. Bara imman på fönstret kunde torka med, så vore allt ännu bättre. Jag har tagit hit mina vinylskivor med engelsk folkrock och bytt till jordad kontakt på min gamla skivspelare. Nu spelar Steeleye Span. Och Scafell Pike. Fast pickupen hoppar så fort jag går på golvet. Därför fick den hänga på en hylla i mitt gamla hus, i mitt gamla liv från förr. Skivspelaren är känslig och klarar inga vibrationer alls, så jag får sitta alldeles stilla. Inte dansa, för då skakar hela huset. Men sjunger med, det gör jag för full hals, så gott jag nu minns texterna.

Ja ha, nä hä! Det sista avsnittet av Täll mi jo lavv mi blev inte inspelat på videon inatt. Måste fixa det på annat sätt då. Hoppas det går. Det känns snopet att ha sett de flesta nio föregående avsnitten och missa det sista. Vilka skiljer sig, vilka blir lyckliga tillsammans igen, vilka förblir olyckliga? Eller vad?
Får ordna en bättre antenn till tvn. Signalerna går inte fram ordentligt. Det är nog därför kanalerna försvinner emellanåt gissar jag.
Annars är det inget särskilt alls.

“När jag kommer till mitt lilla hus, dÃ¥ är jag ensam om natten.
DÃ¥ tänder jag mitt lilla ljus, dÃ¥ har jag ingen mer än katten.”

Astrid Lindgren skrev så i sången som Lotta på Bråkmakargatan sjöng när hon flyttade till tant Bergs vind. Jag såg Lotta på tv nyss.
Jag läste den boken när jag var liten och ville också vara en Lotta på Bråkmakargatan, Tänk att jag blev det till slut! Jag har mitt hus, jag är ensam om natten, jag tänder mitt lilla ljus och har ingen mer än katten. Jag klippte också sönder en stickad tröja när jag var liten. Jag älskar att möbla här. Jag har kaminen, ved och värme. Men ingen kommer och säger godnatt. Ingen kommer med mat. Jag är som tur var inget barn längre, även om jag ibland kan känna mig liten. Särskilt när jag längtar.
Tänk att jag har ett eget hus! Här kan jag göra vad jag vill! I morgon ska det byggas ett golv om allt gÃ¥r som det är tänkt. Men inget är säkert i den här världen. Inget. DET är säkert. Hm…

Jag har sovit gott känns det som. Drömde att jag träffade en ömsint man som var uppmärksam mot mig och jag vågade ta emot det. Det var en närhet utan tjafs. Det var ett trick, insåg jag efter hand, men kunde acceptera det för vad det var och kunde välja mellan att gå eller stanna. Det var en bra dröm.
Sen har jag ägnat två timmar åt att förstå hur boxen fungerar och till slut hittade jag tillbaka till alla tv-kanalerna. Puh! Att vara utan tv kan visst gå, men det är bättre att ha den än att vara utan, just nu i alla fall.
Det är kallt ute, -3C. Frostigt. Kisse är ute korta stunder i taget. Det är ungefär 19 grader inne nu. Ikväll kan jag nog börja stänga av lite element.
Jag har inga särskilda planer för dagen. Bara ta det lugnt, gå ut en sväng, ner till affären möjligen, kanske fixa med något eller inte.
Skriv gärna till mig, i en kommentar eller mejla. Jag behöver lite påminnelse om att jag finns till i världen lite extra nu, när jag är här i ensamheten. Ok? Fint!

Jag körde norrut, genom dimman norr om Uppsala och kom fram till mitt kära hus i Norrland. Det är himla kallt och jag har alla element på och ljus och ska börja elda i kaminen strax. Nu är det 12 grader och stigande. Det mesta verkar vara ok, en slang under diskbänken hade lossnat och läckte.
Kisse är glad. Jag är inte glad. Earl Grey-te med socker och whiskey hjälper bara lite. Jag FRYSER! Saknar en vän att prata med. En särskild vän, som känner mig utan och innan. Jag kan också uttrycka det så här: Jag är ensam med tv:n och saknar kanal 1. Så är det också.
- HallÃ¥, hallÃ¥…. Var är du, käraste vän och svt 1? KOM TILLBAKA!!!

Och nu faller första snön… klockan är 21.40.

Mina steg går mot kyrkan och morgonmässan. Nattvard. Psalmerna 233 och 289. Gråter floder, när orgeln spelar som mest. Jag vattnar stengolvet med mina tårar. Var annars ska man kunna gråta ut, om inte i sin kyrka? Jag håller igen strax. Men jag vet, jag är full av sorg. Och annat.

Psalm 233, verser 1-3:
Fader, du vars hjärta gömmer helighet, som allting dömer, kärlek som förlåter allt, du vill döda för att föda oss på nytt, till ny gestalt.
Dig, vi bedja: låt oss känna, att den eld där vi oss bränna, just din kärleks låga är, att oss vreda vingar leda hem till dig den du har kär.
Rikt med våra tårars flöde vill du vattna marker öde och ge liv och växt på nytt. Rosor fromma skola blomma, öken bli till äng förbytt.

Psalm 289, vers 2:
Vi vill den frihet där vi är oss själva, den frihet vi kan göra något av, som ej är tomhet men en rymd för drömmar, en jord där träd och blommor kan slå rot.
Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem.

Först somnar jag sent, mycket senare än jag brukar. Sen vaknar jag tidigt som vanligt, och kan inte somna om, som jag brukar kunna. Är det tidsomställningen? Är det frånvaron av min vanliga arbetsvecka? Är det annat?
Kanske allt. Jag älskar att sova. Vad trist att vara vaken.

Har packat. Mår inte särskilt bra. Kunde ha det bättre. Kanske sen. Inget avlopp grävt på landet än. Danska valutan har höjts eller den svenska sänkts. Whatever. Inte bra för mig. Jag gör inga bra affärer. Det är inget nytt.
Kontaktlösa möten. Kontaktlösa mejl. Suck! Tja, sånt är också livet.

Vaknar och ringer till tandläkaren. Får tid direkt. Min problemtand har spruckit helt igår. Måste få den borttagen nu. Ja ha. Min tandläkare FÅR INTE dra ut den för mig. Jag ska få en tid på Södersjukhusets specialistmottagning, där de har massor, massor, massor av bedövningsmedel.
Glömde att bjuda på en grej på Tradera. Typiskt. Nå, så kan det gå.
Fint väder.
Vi jobbar på bra idag, jag och mina talpedagogkollegor. Skönt att kunna jobba utan stress och tidsnöd.
Sen åker jag hem och har ångest. Går ut och handlar. Hittar inget element till landet. Köper annat, helt osensuella grejor. Såna här inköp är mitt liv just nu:
tandlös framtid, beige stödstrumpor, voltaren-salva till stora sätesmuskeln och skenbenet, extern hårddisk, tomma cd-skivor, kattmat. Hur roligt är sånt?
Men tack kära danska vän för telefonsamtal. Tack annan vän för telefonsamtal. Tack kära arbetskamrat. Tack för sms från Turkiet. Idag är jag inte helt ensam i världen, trots ett rätt så trist hemliv.

Tekniken prövar mitt tålamod, som snabbt går ner till noll! Jag har lyckats lägga in ett nytt bildgalleri från min server, som ska bli det nya blått band-galleriet, om jag kommer så långt. Det kommer inte visas här på ett bra tag. Och bara om det går bra sen då.
Jag gillar inte nya saker. Jag vill ha det gamla som var bäst. Jag tar små steg. Måste nöta in nytt. Och tappar tålamodet om det inte går bra direkt. Och nu öppnas inte rutan för att ladda ner bilder från kameran, till mitt gamla album. Hur trist som helst att sitta här och jag blir galen!!! Hjääääälp! Jag behöver hjälp!
Det är en riktig teknikhelg det här. Och så blir det fotboll Chelsea-Liverpool. Det blir säkert spännande, för den som kan se Canal+ sport.
NÃ¥, vad gör jag nu? Inte mer med datorn i alla fall. Läsa? Jag har börjat pÃ¥ “En strÃ¥lende sol” av Khamil Hosseini. PÃ¥ danska. Behöver slÃ¥ upp orden jag inte kan nu, för att lära mig fler ord. Inte nöja mig med det jag kan. Jag ska Ã¥ka tillbaka till Danmark i december, hoppas jag. Men jag räknar inte med det riktigt än. Det känns fortfarande osäkert. Tills jag är där. DÃ¥ kanske jag tror pÃ¥ det. Just nu tror jag inte pÃ¥ nÃ¥gonting med framtiden. Jag bara tror pÃ¥ dagen som är. Just nu. I bästa fall.

Stilla lördagskväll. Lyssnar igenom beatleslåtarna och upptäcker hack. Är det LP-skivan som är sån? Antagligen. Jag gör om. Då blir det bra. Det tar tid att göra om vinyler till cd. Pyssel och knåp. Tålamodskrävande.
Idag gick det inte lika bra som igår att få i kisse medicinen. Först tredje gången gick det. Det tar väl ett tag att få in snitsen på det.
Vad vill jag göra nu? Tv eller ordna med skivorna? Vilka val! Trist liv! Fast jag vill lyssna på mina skivor igen. Bra att ha tid att fixa det då!

Kisse fick sitt första piller med sköldkörtelmedicin igår. Nu mår han inte bra alls. Vill inte äta. Slö. Mår illa. Det är antagligen biverkningarna. Och jag måste ge honom nästa piller snart igen. Stackars lilla katt. Stackars mig. Stackars oss.

Har jobbat hela veckan. Fint!
Har fått på vinterdäcken på bilen. Bra!
Jag har gett kisse hans första piller för sköldkörtelfel. Bra att jag kunde och trist att han måste medicinera resten av livet. Jag trodde inte en katt kunde ha en sån sjukdom. Nu vet jag det!
Jag har tagit ett härligt avkopplande, hett, doftande bad. Underbart!
Jag har fått mejl från kunskapskanalen, deras tv-program under kommande veckan. Kunde väl ha varit ett kärleksmejl istället. Nej visst ja, det är slut! med sånt.
Jag har en jättedisk i köket att ta hand om. Hm… den stÃ¥r säkert kvar i morgon med!
NU vill jag bara ta det lugnt och inte göra något alls. Så! Ledig! Helg! Skönt!

Ack, så trött jag är! Jag vågar bara tända ljus när jag är riktigt vaken.
Jag orkar inte diska.
Jag orkar inte tvätta.
Jag orkar inte städa.
Jag orkar ingenting.
Bara tömma kattlådan.
Bara jobba.
Bara sitta här och glo.
I morgon får bilen vinterdäck.
Snart åker jag norrut en sväng.
Hoppas jag orkar köra då.
I mörkret.
Det måste gå!
Bara måste!
♥
♥
♥

Kisse har varit hos veterinären och tagit blodprov. Knölen är en fettknöl. Han behöver fÃ¥ ta bort tandsten. Inte bara människor har tandproblem…
Bilen har varit på verkstad. Nu är avgasrör och ljuddämpare bytta.
Det blev en dyr dag det här.