“Thatâs what it feels like, that I donât feel as though I write them.”
SÄ sÀger James Taylor i denna intervju dÀr han bland annat beskriver hur hans sÄnger kommer till.
Precis sĂ„ kan jag kĂ€nna det med, orden bara kommer och ibland tillsammans med musik. Det bara mĂ„ste ut. Formuleras. Först. Helt utan awareness. Och samtidigt i högsta awareness. Orden, musiken bara Ă€r dĂ€r. Jag Ă€lskar det tillstĂ„ndet. Synd att jag inte har det oftare… Men jag vet att jag har varit dĂ€r. Jag lĂ€ngtar efter det igen. Till det skapande. Den som i grund och botten Ă€r jag.
Det tar ett bra tag att lÀsa intervjun och lyssna pÄ musiken som Àr inlagd frÄn youtube. Men jag har inget annat att göra idag mer Àn att vila och bli bÀttre i ryggen.
SÀga vad man vill om Facebook; detta delande av musik, filmer och annat Àr faktiskt vÀldigt gott. Som en skattkammare.
Thich Nhat Hanh har skrivit “MandeltrĂ€det i din trĂ€dgĂ„rd” och berĂ€ttar dĂ€r om uppmĂ€rksamheten i varandet. MIndfulness sĂ€ger Thich Nhat Hanh. I gestalt kallas det för awareness, ungefĂ€r som en medveten nĂ€rvaro. Jag ser det som ett fenomenologiskt betraktningssĂ€tt. Att se Det Som Ăr. HĂ€r och Nu. Orden Ă€r slĂ€kt med varandra, frĂ„n buddismen i grunden.
Att göra det man gör med full uppmÀrksamhet ökar livsnÀrvaron. Betrakta och lyssna. Ja, jag med. Jag kÀnner en som har vandrat tillsammans med Thich Nhat Hanh. Hoppas fÄ höra mer om det nÀsta vecka.
SÄ till slut fÄr jag veta nÄgot.
PlÄgsamt.
NödvÀndigt.
Ont.
Verkligt.
Bara sÄdÀr.
Jag Àr trasig, sargad, ödelagd.
Ensam och tom.
Jag visste det ju.
Och ÀndÄ inte.
Blind. Döv.
Stum. Stympad.
Mitt stackars stackars jag.
För att lugna oroliga sjÀlar, sÄ Àr det hÀr EN BILD av ett inre. En dikt. Inte ett besked om cancer och opererad pÄ tvÄ röda. Fantasierna som vÀcks Àr oftast vÀrre Àn verkligheten. Och ibland kan livet kÀnnas precis sÄ hÀr smÀrtsamt.
Livet lovar en ingenting. Det bara Àr.
Roligt sagt av en pĂ„ Shrewsbury Folk Festival 2010: “Skillnaden mellan blues och jazz Ă€r att i en blues spelar du tre ackord för miljoner lyssnare och nĂ€r du spelar jazz spelar du miljoner ackord för tre lyssnare….”
Fantastiskt att kunna se och lyssna pÄ festivalen live över internet! Tack för det tipset!
Den hÄller pÄ ikvÀll till 23.20 och sista dagen Àr i morgon mellan 13-18.
Jag undrar om en av spegeldörrarna frĂ„n Norrland kan passa till ny badrumsdörr hĂ€r i lĂ€genheten? Hm…. Jag har nĂ„gra smĂ„ dörrar som bara stĂ„r och vĂ€ntar pĂ„ en passande tillvaro istĂ€llet för att stĂ„ dĂ€r i kĂ€llaren och samla damm. Eller kan en dörr bli till ett soffbord med en glasskiva pĂ„?
Vispa ett Àgg ihop med 4,5 dl mjölk, 0,5 dl apelsinjos, 3 msk majzenamjöl, 2 msk socker, 1 msk vaniljsocker och 3 msk kakao eller mer. LÄt koka upp under omrörning. StÀll i kylskÄpet att svalna och bli klart. Helst 4 timmar minst. Den Àr ocksÄ god dagen efter.
Ăts med vispgrĂ€dde. Mums!
Det var som det var.
Det Àr som det Àr.
Det blir som det blir.
UngefÀr sÄn Àr min livshÄllning. Men vad kallas det för? Jag har svÄrt att hitta rÀtt ord. Jag kan inte hitta det av mig sjÀlv och har inte flervalsmöjligheter att kryssa i. Jag behöver hjÀlp. Vad skulle du beskriva det som?
Och ordet “det” gĂ„r att bytas ut till livet eller jag eller du, till exempel.
Att ryggskott har med en överanstrÀngning att göra Àr inte helt fel, i alla fall för mig. Men vilket kommer egentligen först? Att lyfta fel eller att vara ouppmÀrksam pÄ kroppens signaler? Jag vill sÀga det senare. Jag vill hellre vara duktig och klara det mesta. Att visa min svaghet Àr inte helt ok i vissa sammanhang. Dels för att om jag inte gör det jag vill, hÀnder inget. Dels för att jag inte vill stÄ bredvid och vara beroende av andra.
Jag kan gott sÀga att jag övar pÄ att vara beroende av andra dÄ och dÄ.
Livet Àr ett beroende pÄ gott och ont. Relationer kan gÄ under pÄ grund av beroenden. Relationer byggs tack vare vÄra behov av att vara beroende av varandra.
Jag Àr beroende av en kropp som fungerar i alla fall oftast. Ibland fÄr jag pÄminnelsen om att jag inte tar hand om kroppen i alla lÀgen och trÀnar upp muskler som kan vara bra att ha. Ibland blir jag pÄmind om att jag behöver ta det lugnt och vila. Om inte huvudet tar det beslutet, sÄ hittar min kropp pÄ nÄgot bus.
IgÄr fick jag ryggskott igen. SÄ onödigt ont. Jag trodde jag kunde lyfta. Ack nej, inte Àn. Jag kan dock lyfta armarna och skriva. Och ringa till sjukgymnasten. Tack och lov för det.
Nu har jag i alla fall duschat. En bagatell i vanliga fall. Ett helt berg att kliva över ihop med ryggskott. Badkarskanten Àr för hög och fötterna för lÄngt ner. Tigerbalsamdoften ligger tung i mitt hem.
Just nu har jag det sÄ hÀr, lÀngtande och önskande och drömmande och allt.
Sol, vind och vatten
Ănnu spelar syrsor till vindarnas sus
Ănnu rullar kulorna pĂ„ skolgĂ„rdens grus
Och Àn strÄlar solen pÄ brunbrÀnda ben
Ănnu ruvar fĂ„glarna fast timmen Ă€r sen
Det finns tid till försoning innan dagen Àr förbi
För jag tror, jag tror pÄ friheten jag lever i
Och Àr det inte verklighet sÄ drömmer jag
Sol, vind och vatten Àr det bÀsta som jag vet
Men det Àr pÄ dig jag tÀnker i hemlighet
Sol, vind och vatten höga berg och djupa hav
Det Àr mina drömmar vÀvda av
Jag vill veta vÀgen till herdarnas hus
Jag behöver att omges av en ledstjÀrnas ljus
Det skymmer vid Sion och natten blir sval
Men Àn doftar blommorna i skuggornas dal
Det finns tid till försoning innan natten slagit ut
För jag tror, jag tror att livet fÄr ett lyckligt slut
Och Àr det inte verklighet sÄ drömmer jag
Sol, vind och vatten Àr det bÀsta som jag vet
Men det Àr pÄ dig jag tÀnker i hemlighet
Sol, vind och vatten höga berg och djupa hav
Det Àr mina drömmar vÀvda av
Sol, vind och vatten höga berg och djupa hav
Det Àr mina drömmar vÀvda av
Mmm ja, det Àr mina drömmar vÀvda av
Tillbaka hemma. Jag har bytt mitt yttre liv, frÄn en rymlig, blommande, nÀra jorden-sommarlovstillvaro till en liten lÄda, en box, tre trappor upp utan hiss.
HÀr finns dock det bÀsta av allt: lilla barnbarnet. Hon Àr som zen, med basbehoven i fokus, mat, sova, omsorg. Hon andas, Àr i kroppen med sina uttryck och ibland tittar hon upp. VÀrlden Àr inte större Àn HÀr. Och ju fler dagar hon Àr, desto mer Àr hon vaken och tillfreds i Nu.
Katten Ă€r pĂ„ undantag. – Nej, du fĂ„r inte vara pĂ„ balkongen pĂ„ natten. (dörren behöver vara stĂ€ngd till vardagsrummet) – Nej, du fĂ„r inte ligga i spjĂ€lsĂ€ngen, schas katt! – Nej, du fĂ„r inte ligga pĂ„ skötbordet.
Katter Àr ocksÄ som zen, i HÀr och Nu. Just nu Àr katten och bebin i nÄgot slags samklang och har det ganska likt. Men babyn kommer vÀxa i tankar, vilja, kropp och kÀnslor, den gör inte kisse. Han Àr katt. Hon Àr mÀnniska. BÄda Àr viktiga. BÄda Àr kÀrlek.
NÀr jag ser mig omkring i mitt norrlÀndska paradis, min törnrosatrÀdgÄrd, fÄr jag kÀnslan av att det börjar bli glipor och hÄl i hÀcken. HÀcken Àr inte lÀngre sÄ hög. NÄgot har hÀnt. Det blir mer utrymme och ljus. Jag ser lÀngre bort. GrÀsmattan blir klippt av en granne i höst, sÄ slipper jag börja om med Àngsröjning till vÄren. Jag har framtidsplaner för vad jag kan göra mer hÀr:
- riva komposten, dra ut den och jÀmna till marken bakom den och sÄ grÀsmatta dÀr.
- fortsÀtta att fÀlla trÀd.
- elda upp riset som Àr kvar.
- dra bort mer av nÀssel-, hallon-, hundkexsnÄren.
TrÀdgÄrden, huset och bilen brukar spegla hur mitt liv ser ut.
I huset Àr inget rum helt klart. Det Àr ju mÀrkligt egentligen. I september har jag Àgt huset i tio Är. PÄ tio Är Àr sÄ hÀr mycket gjort och det Àr mycket. Och ÀndÄ inte tillrÀckligt för att det ska kallas klart. Inte ett enda utrymme!
Den funderingen tar jag med hem.
Jag reser hem till mitt vardagsliv idag. Hem till mitt lilla barnbarn. Tur att jag har nÄgot dÀr att vara glad för. Annars kunde jag gÀrna ha stannat kvar hÀr och gjort klart mera.
Ja, hur svÄrt Àr det inte att skriva ett nytt inlÀgg, nÀr det senaste före det hÀr Àr sÄ himla mysigt och gott att titta pÄ!
Tuva Àr bara tre dagar gammal Àn sÄ lÀnge och har förÀndrat livet för sina förÀldrar och mig. Jag Àr djupt tacksam att fÄ bo tillsammans med nya familjen.
Vad finns att skriva om dÄ om det inte ska handla om familj och baby? Det hÀr ska inte bli en farmorsblogg, Àven om tanken pÄ det Àr frestande. OcksÄ familjen och barnbarn har ett privatliv att vÀrna om.
I morgon Ă„ker jag norrut igen, glad att ha nĂ„gra dagar kvar pĂ„ sommarlovet. Listan med “att göra”-saker Ă€r lĂ„ng. Jag ska elda ris och hĂ€stmyror. Jag ska spackla snedvĂ€ggen. Jag ska klippa grĂ€s, plantera jĂ€ttedaggkĂ„pa, flytta en ros. Vara. Börja tĂ€nka tanken pĂ„ att jobba? Nej. Inte Ă€n. Fredag den trettonde har jag tid till att Ă€gna mig Ă„t jobbet igen. DĂ„ Ă€r min första arbetsdag dĂ€r. Tills dess… sommarlov!
Idag föddes en fin liten flicka, min sons och sonhustrus första barn. Hon Àr ocksÄ mitt första barnbarn, min sondotter. Hon ska heta TUVA Elsa Charlotte.
VÀrlden har fÄtt en till mamma och pappa. Och jag tar plats som farmor och gÄr i barnens farmor Elsies fotspÄr. Generationerna gÄr vidare. Livet gÄr vidare. I kÀrlek och omsorg till mina barn, deras kÀraste och deras barn.