danajergefelt.com

tal/specialpedagog BlÄtt band-samlare och annat

Ordning och reda…

27/1 2012

….löning pĂ„ fredag!
Ja det Àr faktiskt lönefredag idag. Inte för att jag jublar nÄgot sÀrskilt över det, som jag gjorde förr. DÄ kunde jag vÀnta och lÀngta efter lönen. Nu gör jag det bara inte.
Nu Àr jag dÀremot ledig, DET har jag vÀnta och lÀngtat efter! Hurra! Tolv arbetsdagar i rad Àr gjorda. Och de hÀr sista fem var fulla av samtal och skrivande och elever. Nu Àr de flesta barnen inne pÄ att öva sina tangentkunskaper, jag fÄr vÀl öva mig jag med. PÄ kunskapsstjarnan.se kan man öva sÄnt gratis.
Jag övade sÄnt ett Är pÄ gymnasiet i kontorskunskapen:
SÄ hÀr skriver jag utan att titta. Blev det npgpt föe eller Àr aööt rtt?
Ha ha… Första meningen gick ju bra, sen tappade jag bort mig. BĂ€st att öva lite till, det gĂ„r bĂ€ttre om jag inte blundar i alla fall. Jag har inte heller ordning pĂ„ stor bokstav. Jag vĂ€ljer fel sida att trycka ner pĂ„. Punkt och komma ligger inte heller i bekvĂ€mzonen direkt. Men jag kan nog öva upp mitt skrivande om jag bara övar lite.
Helg! Ledig! Ska ha middagsgÀster i morgon kvÀll. TrerÀtters. PÄ nobelporslinet. Fast jag saknar efterrÀttsskÄlarna. Det blir nÀsta investering jag gör.
Och nu… ner i soffan. Bara vara ledig. Äta och dricka. StĂ€da? NĂ€. TvĂ€tta? NĂ€. Betala rĂ€kningar? NĂ€. Glöm allt sĂ„nt nu ett tag! Slappa? Jaaaaaaaaaa!

Postat i Dagbok - kommentarer »

Frostar av.

24/1 2012

Frostar av frysen. SÄnt ska ju ocksÄ göras. BÀst att passa pÄ medan temperaturen ute Àr nÄgra minusgrader i alla fall. Vad mÄste slÀngas och vad kan sparas? Vad Àr det i burkarna och pÄsarna? Det blir till att gÄ pÄ upptÀcksfÀrd!

Postat i Dagbok - kommentarer »

Ändan i…

22/1 2012

Vad ska jag sÀtta för rubrik pÄ dagens blogg?
“Jag har moonat Köpenhamn”?
“Att leva i balans – vad Ă€r det?”
“För mycket bra skĂ€mmer?”
Jag har sĂ€llan rĂ„kat ut för sĂ„ mĂ„nga saker som de sista tvĂ„-tre dagarna. Jag vet inte om det Ă€r nĂ„got som universum vill sĂ€ga eller om jag bara har ren otur. Jag vet bara att jag hade flyt och kĂ€nde mig vĂ€l tillrĂ€tta med att öva terapier pĂ„ utbildningsdagarna. HELHÄFTIGT! Jag Ă€r NÖJD! SĂ„ in i vassen GLAD!
Det Àr alltsÄ den ena sidan. Och sÄ till motpolen:
1. NÄgon har tagit min mjölk i pÄsen som stÄr i kylskÄpet. Va! SÄ snopet att plötsligt inte ha min viktiga mjölk! Vem gÄr i andras pÄsar? Inte jag!
2. Bettskenan lÄg i en kopp med vatten i badrummet. I tryggt förvar, trodde jag. Och vem skulle vilja ha den? En kurskamrat kommer smilande och sÀger att min bettskena ligger i vasken. Nu ligger den vid sidan om pÄ diskbÀnken. Tack och lov hel. 3000 kr kostar den. Minst. NÄgon har haft stÀdnoja antar jag.
3. Idag nĂ€r jag skulle Ă€ta min lunch, var koppen i kylskĂ„pet, med resterna av mozzarellan borta. Min mat stod framme pĂ„ bordet, som om det var fritt att ta av den. Icke!!! Återigen blev jag drabbad av denna stĂ€dnoja, medan jag sjĂ€lv var sen till lunchen, för jag höll pĂ„ att stĂ€da upp efter oss pĂ„ kursen. NĂ„….Ingen hade Ă€tit av maten, medan mozzarellan lĂ„g slĂ€ngd i vasken. Jag kunde rĂ€dda med mig resten hem och ha som matsĂ€ck pĂ„ tĂ„get.
4. Mina pÄsar i kylskÄpet stinker av fisk. Den doften fÄr jag ta med mig hem. Bu!
5. Jag brukar handla goÂŽbröd pĂ„ hovedbanestationen i Kbh. Nu vill jag ha “Luksus giffler”, med grön fyllning. Vad upptĂ€cker jag pĂ„ tĂ„get att jag fĂ„tt? Kanelfyllning. Suck!
Och sÄ toppar det hÀr:
6. Jag kommer till min plats 4 pĂ„ tĂ„get. Jag stĂ€ller min ryggsĂ€ck och matkasse pĂ„ min plats, en singelplats, framĂ„tvĂ€nd stol vid ett fönster, en plats jag sjĂ€lv valt ut noga vid biljettbestĂ€llningen. En man stĂ€ller sig bredvid och börjar prata om att man ska vakta bagaget före avgĂ„ng, sĂ„ att ingen springer in och snor det. SĂ„ jobbigt det lĂ„ter. Ja ja… jag lyfter ner mina saker pĂ„ golvet, sĂ€tter mig ner och PLASK, stolen Ă€r blöt! Nej, inte av min kasse, jag kollade den först sĂ„klart. I sĂ„ fall hade det varit pinsamt. Nu blev det i alla fall pinsamt. Byxorna blöta in pĂ„ bara numsen. Fram med tunnare innebyxor, nya trosor. OmklĂ€dning i gĂ„ngen och bakom sĂ€tena. Rumpan bar, ut mot Köpenhamn. NĂ„, det kan de sĂ€kert klara. Men min bak kliar. Vad var det? Kiss? Tror inte det, men ganska sĂ€kert tvĂ€ttvatten. Troligen inte helt rent.
SÀga vad man vill om SJ och förseningar. HjÀlpsam tÄgpersonal har de i alla fall! SnÀlla rara Hans ordnade en ny plats och jag fick önska mig kompensation. Det mÄste bli att fÄ Äka taxi hem och komma ur klÀderna sÄ fort som möjligt, duscha och bli ren igen. Det fick jag! Sköööönt!
Och sÄ fundera pÄ vad allt det hÀr betyder. Betyder det att jag har haft det för bra och att jag bara kan förvÀnta mig plus och minus i nollpunkten? Kanske. Eller att jag bara rÄkat ut för sÄnt som kan hÀnda vem som helst, som har bettskena, vill ha mjölken ifred, doftfria saker, bra med pistagebullar och sittplats. Jag vet inte fortfarande.

Postat i Dagbok - kommentarer »

The Island med Paul Brady

20/1 2012

The Island text och musik: Paul Brady

They say the skies of Lebanon are burning
Those mighty cedars bleeding in the heat
They’re showing pictures on the television
Women and children dying in the street
And we’re still at it in our own place
Still trying to reach the future through the past
Still trying to carve tomorrow from a tombstone…

But hey ! Don’t listen to me!
This wasn’t meant to be no sad song
We’ve heard too much of that before
Right now I only want to be here with you
Til the morning dew comes falling
I want to take you to the Island
And trace your footprints in the sand
And in the evening when the sun goes down
We’ll make love to the sound of the ocean

They’re raising banners over by the markets
Whitewashing slogans on the shipyard walls
Witchdoctors praying for a mighty showdown
No way our holy flag is gonna fall!
Up here we sacrifice our children
To feed the worn out dreams of yesterday
And teach them dying will lead us into glory…

But hey! Don’t listen to me!
This wasn’t meant to be no sad song
We’ve heard too much of that before
Right now I only want to be here with you
Til the morning dew comes falling
I want to take you to the Island
And trace your footprints in the sand
And in the evening when there is no one around
We’ll make love to the sound of the ocean

Now I guess us plain folks don’t see all the story
And I suppose this peace and love’s just copping out
And I guess these young boys dying in the ditches
Is just what being free is all about
And how this twisted wreckage down on main street
Will bring us all together in the end
And we’ll go marching down the road to freedom
freedom…

Postat i Dagbok - kommentarer »

Tiden finns alltid.

18/1 2012

Tiden rĂ€cker liksom inte till… att vara i de stora livsfrĂ„gorna tar tid och behöver ha tid. Och tiden ska rĂ€cka till att skriva och stĂ€da och jobba och byta telefon och hitta felet pĂ„ den gamla och resa till Danmark och allt möjligt.
Nu. Nu ligger jag faktiskt under tĂ€cket i Danmark och fryser. TĂ„gresan var kall. Brrr… dörrar stĂ€ngdes inte och det var dragigt. Och sen gĂ„ med allt bagage utmed Vesterbrogade. Hann precis in pĂ„ Tiger och köpte glasögon innan de stĂ€ngde. Och sen en svĂ€ng in pĂ„ FĂžtex. Men var fanns alla roliga billiga klĂ€derna nu? Köpte bara ett grönt paraply för 40 dkr, tvĂ„ margaretheskĂ„lar, yoghurt och mjölk.
Tandsköterskan sa i morse: “Köp en trisslott pĂ„ centralen.” och tandlĂ€karen sa: “Jag har Ă„tta stycken oskrapade hemma. De gĂ„r ut i maj.”
Jag sa: Ja varför inte!
Och sÄ sa jag: Ge bort lotterna till folk som jobbar hÀr! TÀnk vad glada de skulle bli om de vann. De skulle bjuda dig pÄ middag dÄ.
SÄ nu har jag en oskrapad trisslott. Jag skulle gÀrna vilja vinna en miljon och betala tandlÀkarrÀkningen. Eller ska jag ge bort lotten?
Och tÀnk om tandlÀkaren lÀgger ner en av sina trisslotter i kuvertet med fakturan. Och jag skulle vinna 10000 kr pÄ den. Det skulle ju vara ett under, som vore vÀl vÀrt en middag.
Och hade jag inte skrivit det hÀr, sÄ skulle jag ha skrivit om vÀnförfrÄgningar pÄ Facebook. Om vilka fb-vÀnner man vill ha eller inte. Eller om att vara med eller inte. Det kommer kanske en annan gÄng, om jag kÀnner mig inspirerad. Inte om jag har tid.

Postat i Dagbok - kommentarer »

Rumi said:

15/1 2012

Don’t run away from grief , o soul.
Look for the remedy inside the pain
because the rose came from the thorn
and the ruby came from a stone.

Exakt hur Rumi formulerade det hÀr, vet bara de som kan lÀsa ur Mathnawi pÄ originalsprÄket persiska.
Men essensen i det hela, att inte lÄta sjÀlen springa ivÀg frÄn sorgen, utan att leta efter botemedlet inuti smÀrtan, Àr det viktiga. För rosen kom frÄn törnen och rubinen kom ur en sten.

Jag önskar vi kunde slippa smÀrta och lidande. Men det gÄr inte. Livet lovar en ingenting. SmÀrtan och lidandet finns. LikasÄ kÀrleken och omsorgen.
Hur vacker rosen kommer bli, med vilken fÀrg och doft och vilken Àdelsten som kommer fram, ÄterstÄr att se.

Postat i Dagbok - kommentarer »

Telefonproblemen fortsĂ€tter… pip!

15/1 2012

Söndag, o söndag!
Telefonen blev upplÄst igÄr. TyvÀrr Àr det nÄgot fel med kontakten med sim-kortet. Jag har vÀl slitit ut luckan dÀr det sitter under veckan som gÄtt, medan jag flyttat simkortet mellan den gamla luren och reservtelefonen.
Varje gĂ„ng telefonen gĂ„r in i vila, glömmer den bort att den har ett fungerande sim-kort och vill inte pĂ„ igen. “Inget simkort” stĂ„r det, fast det finns. Jag trycker pĂ„ luckan lite och vips, kommer meddelandet att telefonen Ă€r lĂ„st och jag fĂ„r trycka koden. Om och om och om igen. Tröttsamt. Det gĂ€ller att folk ringer medan den Ă€r pĂ„.
Nu har jag satt den pÄ att aldrig gÄ in i vilolÀge. Det Àr ju inte heller sÄ bra. Men fÄr duga, tills jag nÄr kontakt med nÄgon apple-support.
Jag har Ă€ntligen vĂ„gat mig pĂ„ att ha en internetuppkoppling pĂ„ telefonen. Bara för att testa. Och vad mĂ€rkligt det Ă€r att se mina mejl…. pĂ„ telefonen!
Jag har ocksÄ laddat ner min första app! Den gÄr till Daisy. Nu ska jag ner till biblioteket och se om jag kan fÄ en kod att kunna lÄna daisyböcker. Jag behöver kunna det, sÄ att jag kan lÀra ut den till andra. Skönt att jag har kommit i alla fall ett steg pÄ vÀg!

Och nu, ner till bibblan! Söndagsöppet till kl 16! JÀttebra!

Postat i Dagbok - kommentarer »

Fast!

10/1 2012

Jag hĂ„ller pĂ„ och byter telefonoperatör. Undrar hur lĂ„ng tid det kommer ta…
De skulle ha skiftat 2 januari. DĂ„ skulle jag haft tid att pyssla med det i lugn och ro. Inget hĂ€nde. Sen sa de 9 januari. DĂ„ hade jag glömt bort det. Gick med en telefon utan service… ha ha.. typiskt. UpptĂ€ckte det idag i skolan. SĂ„ nĂ€r jag kom hem bytte jag simkortet. Fungerade inte. Telefonen var lĂ„st till mitt gamla bolag. Ja ha.. SĂ„ kostade det 300 kr att fĂ„ den upplĂ„st. Nu vĂ€ntar jag pĂ„ koden som ska komma genom iTunes. Hur vet jag inte. Och inte heller nĂ€r. Mellan 1-24 timmar kan det ta.

Och under tiden jag vÀntar packar jag upp en ny telefon jag fick med det nya abonnemanget. Den som jag tÀnkte sÀlja eller ge bort. Fick en briljant idé. Att ta fram min gamla telefon. Sagt och gjort. Men nej, simkortet fungerade inte dÀr. SÄ nu Àr det bara att gilla lÀget. VÀnta. AnvÀnda den nya telefonen ett tag.

Jag tycker inte om ny teknik. Det gör jag inte. Och sen nÀr jag till slut lÀrt mig anvÀnda den, vill jag inte vara utan den och inte heller byta. SÄ fastlÄst Àr jag.

Postat i Dagbok - kommentarer »

Å sĂ„ dags att börja vardagen.

9/1 2012

Idag Àr det arbetsdag igen. Upp med tuppen. Bara att gÄ. Det blir nog bra.

Postat i Dagbok - kommentarer »

Dags att samla ihop mig.

5/1 2012

Medan brasan sprakar, brinner och glöder….

Det var en riktigt fin vinterdag idag. Men bildörrarna hade frusit fast igen. Jag fick upp dörrarna till slut, men inte bakluckan. NÄ, fyra av fem Àr rÀtt sÄ bra! LÄnade silikon av grannen, sÄ jag antagligen kan komma in i bilen i morgon, hemresedagen.

beskrivning

En annan snÀll granne, röjde snövallen vid vÀgen. Det har, skönt nog, inte varit sÄ mycket snöande hÀr hittills. Förra Äret var det uppÄt 1,5 meter snö. Kanske mer.

beskrivning

Jag gick en promenad och det Àr sÄ vackert att se snölandskapet pÄ fÀlten och mot bergen. Vackert, vackert!

beskrivning

Emma Snickare har Àntligen haft tid att göra en ny sits till sommarens auktionsfynd, en fin barnstol. PÄ lÄngt hÄll sÄg jag charmen, först pÄ nÀra hÄll sÄg jag sprickan. Men nu Àr den fin att anvÀnda igen. Ska betsas. Kanske i en fin och glad fÀrg? Det Àr ÀndÄ svÄrt att hitta rÀtt brun nyans.
Den gröna stolen bredvid kommer frÄn Ikea, sÄ lika de Àr.

beskrivning

Dags att packa och resa söderut. Arbetet i skolan vÀntar och gestaltutbildningen fortsÀtter pÄ fjÀrde och sista Äret. TÀnk, om elva mÄnader gÄr jag till examen. Det blir ett riktigt spÀnnande Är! Jag vill njuta varenda dag! Ta tillvara alla möjligheter jag fÄr att utveckla mig och bli en bra terapeut.
GÄr allt som det ska, kommer ett nytt barnbarn anlÀnda i april. SÄ spÀnnande! Lilla Tuva vÀxer och pratar och förstÄr mer och mer. Att fÄ se henne utvecklas och bli större Àr en riktig gÄva. Hon Àr en stor glÀdje för mig och kÀrlek.
Blir jag kÀr i Är? Det vet jag inte. Blir jag, sÄ blir jag. Blir jag inte, sÄ ok. Jag Àr nöjd med livet som det Àr just nu. Det Àr gott nog. JAG Àr god nog! Jag kan vila i mig.

Postat i Dagbok - kommentarer »

Fin morgonhimmel.

3/1 2012

Genom mina fuktiga, isiga sovrumsfönster finner jag ett torrt omrĂ„de att se ut pĂ„ morgonhimlen. Som gjort för att ta en bild…

beskrivning

Postat i Dagbok - 2 kommentarer »

NyÄrsdagen. 20120101

1/1 2012

NedrĂ€kning? Om tio Ă„r Ă€r jag Ă„lderspensionĂ€r… ha ha ha…

IgĂ„r tog jag den hĂ€r bilden pĂ„ mitt Ă€lskade hus och Ă€lskade hĂ€ngbjörk. Innan jag tog upp kameran satt det fullt av kajor högst upp i trĂ€dkronan. NĂ€r jag fick upp kameran, endast tvĂ„…

beskrivning

TÀnk att jag blir sÄ euforisk av att gÄ ner i kÀllaren och sÄga ved. Hade jag vetat det, hade jag börjat med det för lÀnge sen. Vilket lyckopiller! Jag kÀnde till och med kÀrlek till min kÀllare nu. TÀnk att jag kan stÄ dÀr och sÄga med min motorsÄg! Wow! Ren lycka! Vad mer behöver jag?

beskrivning

Och sen att tÀnda en brasa, eller tvÄ-tre om dagen ungefÀr, nÀr det Àr sÄ kallt som det Àr ute. I natt -13. Nu runt 0. Det gör livet i huset lÀttare direkt. Det drar frÄn fönstren och i sovrummet Àr glaset tÀckt av is. Jag behöver byta det fönstret först av alla. Det Àr i riktigt dÄligt skick. Ska ta reda pÄ vad det kostar, steg nummer ett.

beskrivning

NyĂ„rslöften? Tja, att göra det jag ska? Jag har mĂ„nga saker att göra…. PIM 2, lĂ€sa, laga mat… Men jag kommer liksom inte dit.
SĂ„ hur hindrar jag mig frĂ„n att göra det jag behöver? Att jag har tv:n pĂ„ antagligen! Först Harry Potter att glo pĂ„ vid sidan av. Och nu Trollkarlen frĂ„n Oz. “Ovan regnbĂ„gen” Ă€r otroligt vackert gjord. Den hĂ„ller Ă€n. There is no place like home. Ja, jag Ă€r hemma! Till och med i kĂ€llaren!

Postat i Dagbok - kommentarer »

En sĂ„ng till modet. Till ett Gott Nytt År, 2012.

31/12 2011

HĂ€r Ă€r en sĂ„ng som fĂ„r vara min nyĂ„rsönskan om ett gott Ă„r 2012, till mina barn och deras familjer, mina danska och svenska holdkamrater, lĂ€rare och andra vĂ€nner pĂ„ NGI, övrig slĂ€kt, kĂ€ra vĂ€nner, mina ex-kĂ€raster, arbetskamrater, Österhaninge kyrkokör och sist, men inte minst, bloggens lĂ€sare av alla slag.

Livet lovar en ingenting. Vad som Àn hÀnder, i vÄra liv, i andras liv, sÄ Àr det bara att hÄlla fast vid modet, kÀrleken, hoppet, lÀngtan och drömmarna.
Jag har hoppet om ett fint och bra Är. Och om allt gÄr som planerat, peppar, peppar, blir jag examinerad gestaltterapeut i december, jag förverkligar min mÄngÄriga dröm, DET Àr mod för mig!
Tiden gÄr sÄ fort. MÄ jag, vi och tiden gÄ i lagom takt, sÄ jag/vi hinner med att modigt uppleva Ärets alla dagar och nyanser i tillvaron!
HĂ„ll fast i dina drömmar! Lev dem! Gott Nytt År!


EN SÅNG TILL MODET

text och musik: Mikael Wiehe

HÀr Àr en sÄng till modet
Den Àr till alla dom
som vÄgar tro pÄ morgondan
fast natten Àr sÄ lÄng
HÀr Àr en sÄng till modet
en liten, enkel lÄt
Det kanske verkar meningslöst
Men jag sjunger den ÀndÄ

HÀr Àr en sÄng till modet
till glÀdje, hopp och skratt
Till dom som tror pÄ kÀrleken
fast hatet Àr sÄ starkt
Till alla som slÄr sej samman
Till alla som stÀller krav
Till dom som vet hur svÄrt det Àr
och Ă€ndĂ„ sĂ€ger “ja”

Ja, hÀr Àr en sÄng till modet
hos dom som vÄgar se
Som inte lÄter tysta sej
men sÀger som det Àr
Till alla som bygger broar
Till alla som slÀpper in
Till dom som tror att mÀnniskan
kan göra det hon vill

Ja, hÀr Àr en sÄng till alla
som vÀgrar att ge opp
Till dom som kÀmpar vidare
fast livet Àr sÄ hÄrt
Till alla som vÄgar lÀngta
till nÄt dom aldrig sett
Som inte lÄter kuva sej
men hÄller pÄ sin rÀtt

Ja, hÀr Àr en sÄng till modet
Den Àr frÄn mej till dej
En liten enkel visa
med det, jag helst vill sĂ€g’
SÄ vÄrda den vÀl och lÀr den
och nynna den ibland
För dÄ vÀxer den och sprider sej
i hela Sveriges land

Och i Danmark sÄklart! Och i hela vida vÀrlden.

Postat i Dagbok - kommentarer »

Idag. En fin dag.

30/12 2011

Idag har jag haft en vÀldigt fin dag. Solen sken. -7 grader ute. Varmt inne. Det Àr vÀldigt lite snö ute för Ärstiden, men sÄ Àr det ju överallt, en ovanlig vinter. Gick en promenad. SÄgade ved i kÀllaren. Blev euforisk av det. TÀnk att kunna stÄ i sin kÀllare med motorsÄgen och sÄga! LÀckert och enkelt!
Jag hade ro att lÀsa ocksÄ. Och se pÄ tv. Och elda. Och Àta. Ja, en riktigt skön och avkopplande dag!

beskrivning

beskrivning

beskrivning

beskrivning

Postat i Dagbok - kommentarer »

You donÂŽt have to say you love me.

29/12 2011

HĂ€r Ă€r en av mina största schlagerfavoriter genom tiderna. Den har alltid berört mig… undrar varför… hm… Jo dĂ„, jag vet! Och den Ă€r mĂ€ktig fortfarande. Kraften, utlevelsen, orden, allt!
Passar bra nu nÀr det inte finns nÄgon nÀra att hÄlla kvar, ingen att sjunga för, mer Àn mig sjÀlv just nu. Believe me!

YOU DON’T HAVE TO SAY YOU LOVE ME
Written by: Giuseppe Pino Donaggio, Simon Napier-Bell, Vito Pallavicini &
Vicki Wickham, 1966

When I said I needed you
You said you would always stay
It wasn’t me who changed, but you
And now you’ve gone away

Don’t you see that now you’ve gone
And I’m left here on my own
That I have to follow you
And beg you to come home?

You don’t have to say you love me
Just be close at hand
You don’t have to stay forever
I will understand
Believe me, believe me
I can’t help but love you
But believe me
I’ll never tie you down

Left alone with just a memory
Life seems dead and so unreal
All that’s left is loneliness
There’s nothing left to feel

You don’t have to say you love me
Just be close at hand
You don’t have to stay forever
I will understand
Believe me, believe me

You don’t have to say you love me
Just be close at hand
You don’t have to stay forever
I will understand
Believe me, believe me, believe me.

Postat i Dagbok - kommentarer »

« Tidigare inlägg