Står stilla.

Just nu står inflyttningen stilla. Jag fick säga upp målarna, pga dåligt omdöme, både från min sida och deras. Därför är taket inte vitt och tapeterna ligger i en påse och jag väntar på att en annan målare ska komma. Därför kan jag inte möblera, packa upp lådor till skänken, hänga tavlor och få ordning på vardagsrummet. Med fullt av lådor i hallen, blir det ingen garderobsvägg med skjutdörrar än. Och det lilla rummet är fullt, bara plats att gå igenom där, när jag måste. Som en dominobricka som blev fellagd, det påverkar allt annat. Det är stopp i flödet så att säga.

beskrivning

Oturligt nog tog jag ner plafonden i vardagsrummet och satte dit en annan lampa. Innan dess hade målarna sagt: 1. Det är lamporna i plafonden som gör att taket ser gult ut. 2. Det är taket som är ojämnt, därför ser det inte vitt ut. 3. Det är Alcro som har blandat fel nyans.
Sen la jag plafonden på ett säkert ställe. Trodde jag. Glömde flytta den från en stol. Någon satte sig på lampan och glaset kraschade. Jättetråkigt! Nytt glas går inte att finna igen. Har frågat på Lamp-Gustaf, där den gjordes för minst 20 år sedan. Jag kan hänga upp metallramen som ett runt minne på väggen nu.
I uppackningen gick en blå vas sönder. Lådan ramlade ner i golvet. Krasch! Stolar är inte säkra, varken för flyttkartonger med vaser i eller för lampor. Det har jag nu lärt mig.

Jag undrar ofta nu hur jag kunde flytta från en fyra till en tvåa. Hur tänkte jag? Hiss. Natur. Utsikt. Nära tåg och buss. Ja, så tänkte jag. Men det är för litet för mig och mina saker. Vad ska bort-leken? har redan börjat. En taklampa och en vas. Fast de hade sina funktioner. Det tycker jag att alla mina saker har.

beskrivning

Inget händer. Inga hantverkare kommer och fixar. Ingen spis byts ut förrän elektriker har varit i huset och bytt till 3-fas-el, om jag har råd. Inga dörrar kommer förrän de blivit tillverkade på fabriken. Ingen tvättmaskin blir flyttad från badrumsfönstret och inget badkar flyttat till fönstret förrän HSB kommer och ändrar om ledning och avlopp heller. Hur tänkte de som stambytte badrummet? Inte alls antagligen.

Jag kunde stå stilla nu och inte röra mig av rädsla för att mer ska gå sönder. Istället köper jag färg och planerar att måla lite i köket. DET kanske jag kan roa mig med, när inget annat händer.

Kim Larsen Om lidt

Om lidt er 2017 overstået.

Om lidt
Om lidt bli’r her stille
Om lidt er det forbi
Fik du set det du ville
Fik du hørt din melodi

Forladt og alene
Danser cirkusprinsessen rundt
Går i stå på sin line
I et sanseløst sekund
Om lidt om lidt er vi borte
Vi ses måske igen

Om lidt bli’r her stille
Om lidt er det forbi
Fik du set det du ville
Fik du hørt din melodi
Om lidt, om lidt er vi borte
Vi ses måske igen

Om lidt, om lidt er vi borte
Vi ses måske igen

tekst och musik: Kim Larsen

Frågetecken?

beskrivning

Idag är det lördag och jag har inga avtal, inga tvingande saker att göra. Skönt! Äntligen lugnare. Lägenheten är såld och jag har bara en stor skräphhög, min cykel och lite saker i ett förråd att ta hand om under januari. Vad ska skänkas bort, slängas eller tas hem? Ingen fråga för dagen. Nu är jag ledig några dagar för att göra annat. Eller inget.

Jag funderar på mirakler. Finns det? Jo, vi lever, bara det är ett mirakel.
Men sen? Går det att önska sig ett mirakel? Det skulle väl vara något som till synes är helt ouppnåeligt då. Som att bli frisk från en obotlig sjukdom? Som att vakna upp från de döda? Som att få kontakt med någon man aldrig mer trodde skulle höra av sig? Som att… ja vad? Som att det helt oväntade händer.

Själva omöjligheten är en del av miraklet. Fast det blir en paradox, omöjligt är omöjligt. Miraklet gör det möjligt. En perfekt klocka går inte fel. Ja, så tänker jag idag.

Fler frågetecken – möjligheter till mirakler?
Jeansen? Passar jag i några längre eller ska jag ge bort alla?
Den borttappade nyckeln? Kommer jag återfinna den?
3-fas till spisen? Kan en elektriker fixa det åt mig, så att jag kan få en modern spis?
Målning av taket i vardagsrummet och tapetsering? Vem gör det? När?
Vad vill jag med resten av livet? Eller kan jag bara se framåt en dag i taget? Räcker det?
När kommer jag tillbaka till ett vardagsliv igen?
Är det en mening med att önska varandra ett gott nytt år, när det ändå blir som det blir?
Jag vet inte jag.

Jag har många frågor och få svar. Inget att göra med det.
Meditera över tingens tillstånd bara. Inte så bara förresten.

beskrivning

När får jag vila?

beskrivning

Jag tror inte jag orkar mer snart. Det har jag känt ett tag nu. Och sen händer något som tvingar mig att orka ett tag till.
Nu har jag i alla fall flyttat in i nya lägenheten. Allt är inte klart, en del är dåligt gjort. Det mesta bra. Småfel ska rättas till. Större fel göras om.
Dörrar och karmar är beställda, kommer senare. Skåp och hyllor i hallen kommer senare. I badrummet måste tvättmaskinen byta plats, eluttag och avlopp flyttas till den. Fast senare. Flyttlådor packas upp och jag är trött. Såååå trött.
I gamla lägenheten finns tavlor, lampor och en del annat ömtåligt kvar. Saker som ska ges bort måste bäras ner före tisdag. Och jag har så ont i fingertopparna av skärsår från flyttkartongerna och av naglar som brutits av. AJ!

Jag kan ju undra varför jag köper en för liten lägenhet utan klädkammare, men läget var så bra ju, och desperat. Får komma ihåg det när jag misströstar.

Julkänslan är noll. Har inte bakat, inte pyntat, inte fixat mat. Inte träffat barnbarnen på länge. Läget är verkligen under isen. Har aldrig varit med om det tidigare. Trist år. Hoppas nästa blir bättre.

Bästa julklappen fick jag idag, tack och lov. Uppacknings- och möbleringshjälp till lilla rummet. Precis vad jag behövde! Och en vacker julig bukett med tulpaner. Kanske finns det ett hopp där någonstans, att när jag ger upp, finns andra där för mig. Tusen tack ni goda människor!

Tvivlet.

Ingenting blir som planerat. Behöver man då planera? Ja, det är min fråga för dagen.
Jag har betalat diskmaskin, tvättmaskin, kyl/frys och spis idag. De ska levereras fredag förmiddag. Men om det finns elkontakter för inkoppling är osäkert. Det vete sjutton om en elektriker har hunnit till lägenheten då, för att dra om all el.
Hantverkarna jobbar på. Nya golvet i hall, kök och lilla rummet är snart lagt.
I vardagsrummet ska parketten slipas. Men om golvet håller för det, kan ingen garantera.
I värsta fall blir det nytt golv där med. Stålarna rinner iväg. Jag bestämmer och någon annan utför.
Rätt höjd på dörrarna fanns inte som jag trodde, ska beställas, tar 8-10 veckor. Bara att vänta.
Köket ska komma i moduler på onsdag. Har målaren då hunnit spackla och måla där i hörnet? Det blev ett missförstånd som jag inte kom på förrän idag.
Jag har fått hjälp att packa. Trots det är mycket kvar. Porslin i tre skåp och alla mina böcker. Inte klart på långa vägar. Hur ska jag orka? Jag är så trött. Har inga krafter kvar. Dessutom förkyld. Märker att det hela tar på mig mer än jag någonsin kunde tro. Men det är bara att vila emellan och sedan orka lite till. Jag sträcker ut min förmåga till det yttersta nu.
Gud vet vad jag sliter, saknar och längtar.

Det jag vet:
– Beställda saker och tjänster tillverkas/levereras/utförs. Ingen återvändo. Allt på en gång.
– Hantverkarna jobbar på. Jag kan inte göra något.
– Vitvarorna levereras på fredag oavsett el och vattentillgång.
– Flyttfirman kör möbler på söndag och resten på måndag.

Planen är att bo i nya lägenheten från och med söndag 17 december – Rumis dödsdag.
Har ingen julkänsla i mig. Blev förvånad över att det snöade idag. Va? Är det december?
Just nu tvivlar jag på allt och känner mig helt utan tillit till att allt, eller det mesta, kommer ordna sig.
Om en vecka vet jag.

beskrivning

Du måste finnas. Och Du finns!

Du måste finnas
Du fördrev mig Gud, från mitt hemland slets jag bort
Här är jag en flykting och en främling och det ödet finner jag mig i
Men du tog mitt barn och du tar mig från min man
Jag kan inte längre se en mening. Vad är det du vill? Vad ska jag tro?

Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej
Frågan är väckt och nu darrar min själ inför svaret
Att du inte finns till, fast jag trodde på dig

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet härute?
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?
Vem skulle trösta mig? Jag är så liten på jorden
Om du inte finns till, vad ska jag göra då?

Nej, du måste finnas, du måste! Jag lever mitt liv genom dig
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav
Du måste finnas, du måste! Hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting om du inte fanns

Aldrig förut har jag haft det i tal eller tanke
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så
Ordet är ”om”, om jag bett alla böner förgäves
Om du inte finns till, vad ska jag göra då?

Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta?
Friden i själen, ja, vem skulle skänka mig den?
Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden?
Om du inte fanns till, vem tog hand om mig sen?

Du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav
Du måste finnas, du måste! Hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting om du inte fanns

Du måste finnas, du måste! Hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting om du inte fanns

Text och musik: Björn Ulvaeus och Benny Andersson
till musikalen Kristina från Duvemåla 1995 och framförs av
huvudrollsfiguren Kristina Nilsson.

Ny lägenhet!

beskrivning

Till sist sätter jag en gräns för mitt letande efter en ny bostad. Jag väljer mellan två lägenheter med visningar samma dag. Jag bjuder på båda. En trea och en tvåa. Vad behöver jag mest just nu? Trivsel och närhet. Och snarast tillgång. Jag har bråttom nu.
Plötsligt ser jag mig i den ena lägenheten. Då är det bara att följa impulsen vidare. Bestämma mig. Jag är den enda som bjuder på den och konstigt var det väl inte; den måste helrenoveras. Hur ska jag klara det alldeles själv? Det går inte. Men hjälpen finns där runt hörnet. Jag är så tacksam för den.

Det är mycket att göra med planeringen. Men det kan jag klara. Bestämma och peka. Bara jag tar ett steg i taget så kommer det gå fint. Och jag har så god hjälp av de som ska renovera lägenheten. Av alla parametrar jag hade satt upp, passade lägenheten in på allt, utom att det är ett rum för litet och en våning för långt ner. Men det kan jag klara. Allt annat blir så himla bra.
Jag flyttar tvärs över ”orten”. Hur lång tid kan det ta att gå dit? 7 minuter? 5? Högst.
Huset har hiss. Det är en bra förening med ordning och reda.
Lägenheten har stora fönster och ska få en ny större balkong nästa år. Två rum och kök. Stambytt badrum med fönster. Duschrum. Två toaletter. Utsikt mot sjön, badplats, skog. Kvällssol. Nära till natur och promenadvägar.
Allt ska bytas ut. Nya golv, nytt kök. Ommålade tak och väggar. Nya dörrar. Allt ska bli precis som jag vill och önskar. Fantastiskt att ha en sån möjlighet att bestämma.
Om knappt en vecka, torsdag 30 november, skriver jag på kontraktet och får nycklarna! Gissa om jag ska gå dit direkt och känna att jag äntligen, efter flera år, förhoppningsvis kommer känna mig Välkommen hem!

beskrivning

Mumintrollet!

Det finns inget bättre än att dra sig tillbaka och titta på denna teater/tv-version av Mumintrollet. Så enkel, så humoristisk och stillsam. Med bästa skådespelarna, med sång och musik. Precis som jag vill ha världen och livet. Enkelt och filosofiskt i ett Här och Nu. Alla har sin plats i systemet. Vackert och djupsinnigt.
Sätt på din näsa nu och titta på alla tretton delar! Njut!

Mystiska tecken!

beskrivning

Jag vet inte vad som händer just nu. Mitt liv skakas om. Och jag ska dessutom flytta.
Så händer det märkliga ting. Först hittar jag mina barnbarns bilder som de målade
28 oktober. På en öde ö och Hulken. Precis vad jag behöver se och vara glad åt. DESSUTOM… strax efter hittar jag ett kanelhjärta. Det har varit försvunnet sedan
18 november 2014.
Jag var i Köpenhamn. Jag skulle arbeta en helg på mitt gestaltinstitut. Jag var på Danmarks nationalmuseum för att se originalet till min guldring. Jag skulle möta en dansk väninna där, vi skulle arbeta tillsammans. Fantastiskt bara allt det.
Det är som sagt i tiden före jul. Museishopen sålde julpynt. Efter helgkursen skulle jag ge mig iväg till en man som betytt mycket för mig. Jag köpte ett större kanelhjärta till honom i present. Jag köpte ett mindre till mig. Vi sågs. Han hängde upp sitt kanelträhjärta i sitt arbetsrum. Han var glad. Han älskar kanel. Jag med. Jag älskade honom.
Jag kom hem. Hjärtat var…. borta! Fanns inte! Försvunnet. Glömt? Jag hade ingen aning. Jag tänkte på det då och då och att jag gärna skulle velat veta vart det tog vägen.
Åren gick.

beskrivning

Idag sorterar jag bland papper och kartonger som ska slängas. I en kartong ligger ett kuvert. I kuvertet känner jag något hårt; bäst att se efter vad det är. Som tur är. Jag kunde lika gärna ha slängt kuvertet. Men en ingivelse stoppade mig. Ja, det var mitt hjärta. I kanelträ. Fortfarande doftande som när jag köpte det. Och han fyller 75 år i morgon. Ja, se, det finns en tanke i det hela. Vi har ingen kontakt längre. Jag skulle önska att vi hade det. Och i min fantasi så ser jag det här som ett tecken. Ett tecken på att han kanske tänker på mig. Jag vet inte. Jag bara tror det. Jag vill tro det. Jag behöver tro det.

En betraktelse om ljus och mörker.

beskrivning

Solens strålar, in i mitt sovrum, rakt in på mig, bländade mig totalt i går, lördag morse,
kl 08.18.09. Hur stor var chansen att få vara med om det? Inte stor, eftersom jag så sällan är i mitt hus i norr. Jag hade inte heller dragit för gardinerna kvällen innan, eftersom jag badat i månskenet när jag somnade på fredagskvällen.
Månen var i sitt fullmåneläge lördag kl 06.24.29 enligt kalendern. Jag somnade alltså till fullmåneljuset på fredagen och vaknade till solljuset på lördagen.
Idag söndag, solens dag, är solljuset dolt ovan molnen.

”The wound is the place where the light enters you.”
Rumi

Så fick jag mig en hel dos av ljus i går. Jag tog emot och njöt den ovanliga stunden. Precis vad jag behövde, tänker jag. Gud vet att jag har sår, en del öppna, en del helade. Det finns plats för ljus i mitt liv helt klart. Också i alla andras liv, vill jag mena. Ljuset och mörkret finns i alla. Det är villkoren för livet, att mörkret och döden också finns.

Så blir vi påminda om det, denna allhelgonahelg.

beskrivning

Ibland skämtar naturen med oss, tänker jag när jag SER på bilden av is på en vattenpöl. Vad ser det ut som? Där kan fantasin ta över och både se en hund och annat, beroende på vilka ögon vi ser med. Att kunna växla mellan olika seenden är bra. Inte fixera sig vid ett bestämt mönster, en bestämd bild. Det förminskar världen, istället för att njuta dess djup och olikheter. Håll ögonen öppna, säger Rumi.

Mitt hjärta är så litet
att det nästan är osynligt.
Hur kan du lägga
så stora sorger i det?
”Se,” svarade Han,
”dina ögon är ännu mindre
och ändå ser du världen
genom dem.”

Rumi

beskrivning

Vilket fantastiskt ljus det är på höstdagar. Släpljuset ger världen nya dimensioner. Jag ser det jag sällan ser. Jag ser mer än jag sällan ser.
Jag är tacksam över såna dagar, när sol och skugga ger mig både lust och njutning att se.
I mig, i dig. Ljus och mörker. Sol och skugga.
Och ibland gråvädersdagar, som i den här dikten jag skrev 2008.

GRÅ NYANSER
Bakom den grå gardinen
av mulen himmel och höstvinterdis
finns ett ljus.
Jag vet det.
Hur skulle annars det grå synas?

I nyanser av grått syns världens ljus
mellan mörkaste mörka och ljusaste ljusa.
Jag vandrar ständigt mellan det svarta och vita
och stannar upp ibland,
ser hur vattendroppar speglar världen inuti sitt eget universum
och faller ner när världen blir för tung att bära.
Jag känner kylan i kontakt med min hud,
och vinden blåser i mitt hår.
Det finns mycket att se i det grå
i vanliga höstvinterdagar.

Dana

En smak av surrealism.

Surrealistiskt tillvaro just nu. Bara att gå med och följa dit strömmen tar mig.
Konstiga ställen. Märkliga upplevelser.
Som om jag lever två olika liv. Mitt vanliga liv och ett annat liv.
Jag går igenom dörrar där jag aldrig tidigare varit förut. Jag får gå tillbaka än så länge.
Ingen säger något. Det är som lufttomma rum, utan tid. Jag glömmer andas.
Dagar av väntan. Dagar av balans i en obalans. Dagar av tystnad.
Dagar att vara i det som är.

beskrivning

Söndagsgrubblerier.

Ännu en söndag i lugn och ro. Har varit på utflykt till havet och tittat på ett hus. Huset var ganska skruttigt och trädgården med. Inget för mig, även om det är frestande att både bo nära havet och nära Handen.

beskrivning

Jag skulle kunna ha en båt där och jobba kvar där jag är. Men nackdelar finns med huset, som måste ses om och fixas med. Och jag skulle inte ha plats för mitt badkar där. Stor nackdel. Men så skulle jag ju ha havet att bada i istället…. ha ha ha… Fint var det att sitta mitt i kalla blåsten med varm choklad och hallonbulle och fantisera om att jag bodde där.

beskrivning

Söndag. Undrar var jag ska hitta mitt boende, det är som en följetong. I stort sett varje helg och ibland mitt i veckan går jag på visningar. Än är jag inte desperat i alla fall. Men funderar mycket på vad som är rätt just för mig och tiden jag är i. Fyller snart 61 år. Inte purung längre, fast jag känner mig ändå ganska ung. På hemvägen åkte jag förbi en antikaffär. Tänk vad mycket som finns i närheten och som jag aldrig tidigare sett förut. Där såg jag den tänkande sjöjunfrun, en porslinsmoj att sätta i en skål med vatten och stoppa blommor runtom i hålen. Gjord på Gefle porslinsfabrik. Jag köpte inget. Jag ska inte ha flera saker i mitt liv, förrän jag vet var de ska vara.

beskrivning

Men i veckan kunde jag inte låta bli att köpa en ny oljemålning. Lekande barn som gungar, målad av Lars Berg för länge sedan. Den påminde mig om barndomen, när vi gungade ute på gården. Och som jag ser mina barnbarn gunga ibland. Med fart. Vågat. Ibland övermodigt. Och härligt med farten och spänningen. Tavlan står kvar hemma hos konstnären tills jag har en vägg att hänga den på. Undrar var det blir… helst innan det blir dags för äldreboendet. Och mellan visningarna jobbar jag och går på undersökningar och uppföljningar. Har fullt sjå att ta hand om mig. Ingen nära relation i sikte. Det skulle ju vara fint med en kärlek att dela tankarna med. Men det verkar inte vara skrivet så på min livskarta. Jag vet inte mycket om min framtid. Det är där jag är just nu. I mitt Här och Nu.

You are always on my mind.

I helgen har den här sången spelat i mitt inre. Bäst att få ut den här då.
Kärlek. Ömhet. Vänskap. Så viktiga delar av livet. Inte vet jag om jag kunde gjort annorlunda. Vet inte vad jag skulle gjort annorlunda. Det låg kanske inte alltid hos mig. Jag önskar jag kunde ha gjort bättre, bara jag hade vetat hur. Det är försent nu.
Och ändå, You Are Always On My Mind.

Always on My Mind

Maybe I didn’t treat you
Quite as good as I should have
Maybe I didn’t love you
Quite as often as I could have
Little things I should have said and done
I just never took the time
You were always on my mind
You were always on my mind

Maybe I didn’t hold you
All those lonely, lonely times
And I guess I never told you
I’m so happy that you’re mine
If I made you feel second best
Girl, I’m so sorry I was blind
You were always on my mind
You were always on my mind

Tell me, tell me that your sweet love hasn’t died
Give me, give me one more chance
To keep you satisfied, satisfied

Little things I should have said and done
I just never took the time
You were always on my mind
You were always on my mind

You were always on my mind

Maybe I didn’t treat you
Quite as good as I should have
Maybe I didn’t love you
Quite as often as I could have
Maybe I didn’t hold you
All those lonely, lonely times
And I guess I never told you
I’m so happy that you’re mine

En fredag den trettonde.

Kanske blev det en turdag, denna fredag den trettonde. En rörmokare ringde och sa han kunde komma idag och titta på avloppet i köket som luktar mögel. Han själv luktade starkt av rök. Han såg direkt vad som kunde vara fel. Han fixade ett nytt vattenlås genom att dra i en utdragbar slang. Han visade mig var möglet satt fast. Utdragbara slangar är värdelösa. Där fastnar grejor. Men nu går lukten förhoppningsvis inte upp i kökshon i alla fall.

Sen ringde mäklaren och sa att hon för över pengar, kontantinsatsen för lägenheten, från säljaren, nu. Inte för att jag ska festa och köpa upp pengarna. Men ändå. De ska finnas till en kontantinsats till ny lägenhet eller hus. Det blir bra det!

Jag tittar på Hammerslag på DR TV och drömmer mig bort till Danmark. Jag får inte köpa hus där, det får bara danskar göra. Men ändå. Tänk om jag hade mött en spännande rar dansk man som jag kunde flytta ihop med där. DET hade varit toppen. Dagen är inte slut än. Erbjudandet kanske kommer innan det blir lördag. Hahahaha….

beskrivning

Mod att falla.

beskrivning

Obalans!!! Tvivel!!! Osäkerhet inför framtiden!!! Mitt liv… som en omålad, vit duk.
Om jag hade pengar kunde jag köpa mig trygghet i precis det rätta nya boendet eller två, som jag behöver. Det har jag inte. Så många andra har mer än jag och bjuder över.
Om jag var yngre kunde jag låta tiden gå utan att göra så mycket, ha is i magen och vänta. Det har jag inte tid till nu. 11 januari måste jag ha ett nytt boende.

beskrivning

Mod-rot. Mod-rötter.

Det är ofrånkomligt att känslorna svajar hit och dit. Jag är ingen stenstod, ingen maskin med på- och av-knapp.
Jag är människa, med rätt att känna. Minsta sak som blir fel eller annorlunda, får mig att skaka till och jag tappar balansen för en stund. Då är det bra att träna den. ”If you don’t use it, you loose it.” Vet inte vem som sa det. Varje dag under hösten har jag tränat att stå på ett ben i taget. På bara några veckor har jag fått en bättre balans. Precis vad jag behöver i dessa osäkra dagar. Känslorna får svaja med. Bara att följa med i vinden. Lättare sagt än gjort ibland. Känslorna är som en temperaturmätare. Det är väl det som är grejen. Att våga vara i dem. Att våga följa med. Att sippra ut det som behöver ut. Istället för att stänga till och förstenas.

beskrivning

Mod-fall. Mod-fälld. Mod-ig.