Somnar trött och vaknar sen. Tankarna snurrar. De sätter sig i magen på mig. Och istället för att reda ut allt en gång för alla, ska jag åka till jobbet istället. Har en lång arbetsdag. Och sen hem och handla, börja packa. se på tv, läsa och skriva. Upp och börja dagen. Inget annat.

Ok. Jag är hemma. Skönt att bara skruva på kranen, så finns vatten. Det är varmt inne med. Och badkaret, mitt kära badkar, däri badar jag min ömma kropp. Badrum! Vilket vackert ord. I Norrland har jag ett duschrum. Fast jag säger väl badrum ändå. Ett badrum med dusch. Inte lika avslappnande. Bra att ha. Och skönt på sitt sätt.
Kunde jag inte ha lämnat kvar hostan i norr då? Jag har hostat sedan sista kursveckan i Danmark. Kanske är det dags att gå till doktorn? Och jag är inte bra i axeln heller efter fallet i backen. Och mitt ena knä känns inte heller bra. Och ischias/trokanterit i andra benet. Och det och det och det. Är jag nu i åldern för ålderskrämpor? Antagligen. Och ingen som tar på mig. Ingen beröring. Jag hostar väl bort alla.
Nå, nu är jag hemma. Jag ser på mitt hem med andra ögon. Jag ser en påse med granbarr. Jag skrattar högt åt det. Det är antagligen inte många som har det hemma. Bra att ha? Eller så var jag sjuk, sopade ihop det, glömde bort att slänga det. Sen vande jag mig vid att se det.
Hemma.

Jag har alltid denna separationsångest innan jag ska åka hem till min lägenhet. Vad är det jag inte kan få nog av här i mitt hus i Ådalen?
Att jag har en trädgård, det märks ju inte nu. Men snön som finns här, är min att skotta och göra gångar i, kliva i, leka i och göra spår i.
Jag har tre läsställen i vardagsrummet. Tre soffor att softa i. Hemma har jag ingen soffa. Dessutom finns två fåtöljer som jag mest tittar på. De är fina där de står i mitt vackra vardagsrum. Jag blir aldrig trött på att titta på helheten här. Och detaljerna. Och jag gör planer, jag ser dörrarna målade redan, sedan tio år tillbaka är de målade i en vacker grönskande färg. I min fantasi alltså.
När jag lagar mat, om jag lagar mat, då är det som mitt dockhus jag bor i och sköter om mitt hushålle. Som Lotta på Bråkmakargatan sa. Allt är överblickbart. Och jag älskar att baka här. Spisen är från huset Leif och jag byggde tillsammans 1984 i Stockholm.
NÃ¥got “tillsammans” finns det dock inte längre. Ja, det ska vara katten och jag i sÃ¥ fall. Vi hör ihop, i samma familj, sedan 1996. Han blir 14 Ã¥r i april. Och han älskar ocksÃ¥ att vara här.
Ja så där är det överallt jag tittar. Minnen och vackert. Hårt arbete har danat huset och vi har värnat om det som går och har gått att spara. Och haft ett kreativt nyskapande där med. Nu är det jag som bestämmer vad som ska göras. Arbetstakten är låg. Det gör inget. Jag njuter av att vara här mest i alla fall. Och i morgon, suck, så måste jag åka hem.

Nu är det sista hela dagen här i mitt ensliga paradis. Solen börjar lysa in genom fönstren, på sydsidan av huset. Det ser varmt ut, men fortfarande regerar nattkylan.
Jag tror faktiskt jag gör mer om jag har planer att hålla mig till. Det behöver inte vara några stora vidunderliga planer som skidåkning eller promenader, men diska, se på tv, dammsuga och sånt. Jag ska lära mig en ny sång till skolan. Och på måndag jobbar jag igen. En mental förberedelse alltså, både för att avsluta det som är och var och att börja på det nya som kommer. Också dags för att packa och komma iväg hem i morgon förmiddag. Jag tror jag börjar med att gå upp och duscha. Nu.

Ha ha ha! Kanske kan det här roa fler än mig?

Här Ã¥ker jag skidor, HOPPSAN, inte sÃ¥ bra…

Här Ã¥ker jag skidor igen, MYCKET bättre…

Du behöver Quicktime för att kunna se filmerna.
Jag ska testa sen att lägga in det på Youtube.

Jag har tråkigt så här i kvällen. Hänger för mycket på fejsbok då. Och i morgon är det sista hela dagen här. Å, så trist att ha en hemresedag allaredan. Jag har skrivit klart det jag tänkte och har arbetat med självstudier ur boken Homecoming.
LIte tv bara nu och sedan godnatt.

Har inte den blekaste aning om vad dagen kommer med. Har inga särskilda planer.
Go with the flow…

Kisse väcker mig oftast på morgonen. Väldigt försiktigt och finstämt kliver han över mig och lägger sig nära, nära. Antingen på min kropp eller också precis framför ansiktet. Oftast spinner han. Jo då, jag vaknar. Men jag går inte alltid upp. Kisse visar mig vägen ut till köket sedan så att jag ska veta att han vill ha mat. Han är ju väldigt smart eller hur!
Idag skiner solen. Härligt!
Får se vad jag gör idag. Jag får besök. Kanske behöver jag städa lite. Bara lite. Och gå ut och ta kort. Hur blir det med skidåkningen då? Skidorna står där uppfordrande utanför dörren, i snön.
Jo då, jag kom ut! Härligt med solen!

Först uppför hela backen. Och sedan tillbaka!

Här har jag åkt nerför.

PÃ¥ baken i backen.

Huset i solsken.

Min lilla älskling Prosit.

1. Åkte till stan och handlade handskar, tröja, mjukisbyxor och glas.
2. Ã…kte inte skidor. Ont i kroppen.
3. Läste grundboken “gestaltterapi” pÃ¥ danska. Om och om igen.
4. Bakade bullar.
5. Gjorde ingenting med kisses luktsättning i lilla hallen.
6. Skrev och skrev.
7. Funderade över vad det är som är läkande i gestaltterapi.

1. Åka till stan och handla. Titta på jackor.
2. Åka skidor om det inte blåser för mycket.
3. Läsa, läsa, läsa! Har massor att läsa.
4. Baka bullar. I morgon får jag besök.
5. FÃ¥ bort kisses lukt i lilla hallen. Var exakt sitter det?
6. Skriva.

Hostar mindre. Är tyst.

Jag fick ingen hjälp med att lägga in en liten video på dagens skidåkning. Jag får prova igen i morgon och se om jag har tålamod eller får hjälp att förstå wordpress länkning. Jag är inte teknisk lagd. Jag behöver få en mall till hur jag ska göra först. Och sen öva.
Ikväll kokade jag chokladpudding. För några år sedan, tappade jag bort det bästa receptet jag hade. Det här från ett lingon liknar det gamla receptet bäst. I morgon kan jag smaska på puddingen. Den här gången tog jag lite apelsinjos i den och minskade på mängden maizena.
Vart tog dagen vägen? Vart tog kärleken vägen? Vad kommer hända i morgon? Svaren är: Har ingen aning. Borta! Ja, den som det visste! Jo, jag kommer äta chokladpuddingen då. Det vet jag redan nu. Och så kommer min server uppgradera systemen. Blir det fel på hemsidan är det därför.

Jag har varit vaken i tre timmar. Skriver, tänker, känner, läser mejl och facebookar. Morgonen är lite kall inne och jag huttrar under täcket. Jag kunde ju skruva upp elementen mer, men jag kommer inte på det när jag går upp för att göra något. Då har jag annat i fokus.
Nu börjar jag känna mig hungrig. Jag hör fläktelementet i badrummet surra. Jag fryser om tårna. Magen kurrar. Hör sus i vänster öra. Ska jag duscha eller bara klä på mig? Ska jag stanna hemma hela dagen eller åka in till stan och handla något? Ska jag sätta på musik eller ha det tyst omkring mig? Se på tv eller diska?
Ja, sådana beslut ställer jag mot varandra. Vad vill jag? Vad är viktigast att göra först? Vad tar mest plats? Det första beslutet är att ta mig upp ur sängen och hålla mig därifrån. Annars kommer jag inte vidare alls med något. Och det skulle väl inte göra något heller. Här lever jag utan krav helst. En kravlös morgon. Skönt.

Timmarna och dagen går här i mitt hus i norr och jag gör inte så mycket. Lite i taget så blir något gjort ändå. Har skrivit. Har bakat. Har gått ner till affären och handlat. Har sett på tv. Har det bra med kisse. Vi är lata båda två.
Kakan jag bakade är med svarta vallmofrön. Jag har drömt om att baka en kaka med mon i flera år. Min moster Inga bakade mohnstolle till jul. Jag älskade den kakan. Hon dog för många år sedan. Synd att hon inte hann lära mig baka den. Synd att jag inte fick receptet på just hennes mohnstolle.
Micke köpte en färdigblandad påse med monfyllning i Berlin i somras och idag har jag gjort en paj med vallmosmeten. Gott! Och i somras hittade jag ett recept på rulltårta med vallmofrön i. Den kakan var också väldigt smaskig.
På ett tyskt bageri på Malmö järnvägsstation kan man köpa mohnstolle till julen. Och i Danmark finns ibland kakor bakade med mohn. Kanske är det därför jag tänker på goda vallmokakor då och då. Hade jag fått tag på det lätt och ofta hade jag kanske inte brytt mig om det. Antagligen är det därför jag fortfarande saknar och längtar. Längtar efter och saknar det jag fick för alldeles för lite av, alldeles för sällan. Jag vet ju hur det smakade. Gott. Himmelsk gott. Jag kommer aldrig glömma det.

Jag vaknar några gånger på natten. En av dem för att jag håller på att bli kokt i värmen från en värmefläkt. Och en gång för att katten håller på att krafsa på mig. Han är gossig och vill vara nära. Och tacksam för att han får vara här. Vi behöver båda miljöombytet.
Nu är det mÃ¥ndag och det är 22 grader inne. Jag fick igÃ¥ng kaminen till kvällen. Men har jag pengar över nÃ¥gongÃ¥ng – läs: om banklÃ¥net räcker – ska jag sälja den gamla kaminen och köpa en modern. Vem vill köpa den här? Den är till salu sÃ¥ snart vintern är över.
Vad har jag nu för planer? Leta fram skidor. Handla jäst och mjölk. Baka bullar. Läsa. Skriva. Se på tv. Axess tv har slutat sända på markkanalen, tv 6 finns. Går ju inte att jämföra kulturellt sett, men ok eftersom På spaning i New York har börjat gå där igen. Hur många avsnitt har jag missat den här gången innan jag upptäckte att den börjat går där igen? Puh! De har gått där förr! Går att se om igen.

Framme. Ungefär en meter mjuk, kritvit, lätt pulversnö. Det har inte varit töväder här så det finns ingen skare mellan snölagren. Bara mjukt rätt ner till marken. En härlig snö. Får se om jag hittar skidorna och tar mig en tur i morgon.
När jag kom var det +2 i köket och -2 i vardagsrummet. Nu har det stigit till 13,8. Det är kallt in i märgen, allt är kallt inne. Ute är det ungefär minus 6 grader nu. Lagom. Kisse och jag gick på promenad i mörkret. Han följde med som en hund först. Sedan blev det tvärstopp. Han vägrade gå längre. Han har sina revir som han håller sig till. Nu var han ändå modig som gick utanför sin gräns med mig ändå.
Jag dricker te med socker och whiskey. Då glömmer jag också bort att det är kallt. Kunde det inte hjälpa mot ensamheten med? Det gör det inte. Så äter jag godis. Det hjälper inte heller mot denna tomhet. Det är bara att vara i den.
Skönt att jag är hemma här i alla fall. Jag har vatten, något att äta och dricka. Värmen kommer. Jag ska bädda i bäddsoffan. Köket och vardagsrummet får räcka att värma upp. Så kan jag vandra häremellan. Köksbordet, tv-soffan, sängen, ute. Min egen lilla värld i några dagar. Och i natt är det fullmåne och klar himmel.