“Tiden læger ikke alle sÃ¥r, men vi lever med de ar vi fÃ¥r.”

Lis Sørensen

Jag känner mig mycket hedrad av att vara länkad till Föreningen Selektiv mutism. Deras hemsida är verkligen fin och stöttande till både tysta och anhöriga. Föreningen sprider kunskap om selektiv mutism, ger stöd och bygger upp ett nätverk mellan människor.
Jag hoppas att i en framtid lära mig mer om selektiv mutism och arbeta med det genom gestaltterapi. Finns det någon med erfarenhet av det eller av kontakt med talpedagog, kontakta mig gärna och berätta.

Lyssnar på musik från en serie som heter Lugna Blå Timmar, musik av olika slags klassiskt. Mycket vackert och vilsamt. Jag har ägnat den här lördagen, som så många andra lördagar till att städa. I veckan orkar jag inte och på lördagen har jag vilat ut och orkar ta tag i att rensa och städa och tvätta, alla de vardagsgöromål ett hem behöver skötas om med. Sen kan jag vila på söndagen igen. Nå, det händer inte heller varje helg att jag städar i rättvisans namn. Någon gång emellanåt är jag borta med.
Jag kan sakna tvåsamheten. Att ha någon att göra saker med. Att prata med och städa med och handla med och annat. Det vore vidunderligt att bli kär igen. Men det är inget krav för att kunna ha det bra ändå.

Vaknar med en dröm i sinnet. Somnar om. Vill inte riktigt ta till mig drömmen. Jag säger där att jag tagit ett steg vidare. På danska. Et skridt videre. Kanske har jag det i verkligheten med.
Idag är jag sjuk fortfarande. Mer snuvig. I nästa steg. Kanske är det vad drömmen sa?
Vad händer idag? Ingenting? Vardagssysslor! Var ska jag börja? Ta ett steg i taget. Ett enda steg i taget. Det räcker, för att komma vidare.

Skumbadar. Ser på tv. Somnar. Mår inte bra. Hostar. Surfar. Nyser. Skriver. Ser på tv. Surfar. Tänk om alla dagar var så här? Tur att de inte är det.
Kvällen fortsätter med glass framför tvn till danska X Factor. Ledig! Slö! Väntar på nästa inspiration. Vad blir det?

Jag är sjuk. Hostar grymt hårt både dagar och nätter. Har ont i en axelmuskel efter fallet i backen. Har ont i knäna. De nästan viker sig under mig. Jag liksom knäar. Det betyder att jag behöver vila och en ordentlig uppbyggelseperiod. Jag har ju varit sjuk hela jullovet med. Har inte haft tid att bygga upp kroppen igen förrän det var dags att börja jobba och åka till Danmark, till och med två gånger i januari. Det är inte så svårt att se att det blivit lite mycket arbete den sista tiden. Att vara hemma är inget alternativ. Och när får jag vila? Nu i helgen! Och sen till sportlovet. Bara tre veckor dit. Härligt!
Och igår blev jag helt klar med första året på min gestaltskola. Hurra, hurra!

Jag har köpt ännu fler böcker till mina gestaltstudier. Jag behöver en ny bokhylla nu bara, där jag kan ha allt samlat. Jag har en blandning av många års läsning av gestaltlitteratur, psykologiböcker, drömböcker, astronomiböcker, andliga böcker, poesiböcker och sånt som stimulerar huvud och själsliv.
Jag behöver få en överblick, allt samlat, sedan ge mig in i läsningen mer strukturerat än hittills. Jag har ett mål. Och en väg att gå. Kommer jag fram? Det vet jag inte. Just nu känns det som om jag vet mindre och mindre om allt.

Jag fick ett vandringsmejl idag där det står:
With money you can buy books, but not knowledge.
och
With money you can buy a bed, but not sleep.
Och sÃ¥ vidare…
Jag kan förresten lägga in en länk med det här. DÃ¥ kan hur mÃ¥nga som helst läsa det. Den kommer snart… kanske.

Tur att jag hann komma hem frÃ¥n Danmark innan snöovädren drog in igen. Nu är det fullt av snö igen överallt och min parkeringsplats är… plogad! Tack snälla den som gjorde det!
Jag gillar snön. Än så länge har jag inte tröttnat. Och barnen i skolan har roligt ute.
Idag fryser jag och hostar. Bäst att vara tyst. Nu.

Kommer hem från mitt kära jobb. Mycket att göra där. Mycket att komma tillbaka in i efter min resa söderut och inåt. Jag får verkligen anstränga mig att hålla koll på vad jag har att göra. Jag får prioritera det viktigaste och acceptera att jag inte kommer göra allt jag ville hinna. Vad får stryka på foten då? Konstigt uttryck förresten.
Jag har blivit förkyld igen, mer hosta den här gången. En dansk förkylning. Såna souvenirer är väl inte riktigt vad jag brukar vilja ha. Ha ha. Bara att hosta på.
Min parkeringsplats är varken skottad eller plogad. Det ska jag sköta om själv står det i kontraktet. Där är en hög vall och massor av snö innanför. För mycket nu för mig att klara själv. Hoppas jag får hjälp av föreningens traktor. Men när? Nu får bilen stå ute på gatan istället.
I vanliga fall sätter jag på datorn så fort jag kommer hem och kollar mejlen. Sen gör jag mina saker. Idag gjorde jag annorlunda. Datorn kändes inte viktig. Har jag äntligen börjat fatta något här?

Ännu ett utbildningsblock har varit. Mitt första år som gestaltterapeutstuderande på NGI har tagit slut. Oj, vilket år! Och egentligen startade jag processen för ett och ett halvt år sedan redan. Eller för tjugotvå år sedan.
Så kommer jag hem. Jag önskar att jag hade haft någon att prata med här. Någon som förstår hur det är att gå en sån här utbildning. Katten vet det i alla fall inte. Han är bra på Här och Nu och att veta sina behov. Ibland vet han i sina instinkter bättre än mig om det.
Jag saknar verkligen någon att dela mina upplevelser med. Jag har känt behovet förut och jag känner det också idag. Antagligen är det en kärlek jag saknar med. Någon som kan hålla om mig och bara vara här för mig. Jo, så är det med. Jag behöver säkert båda delarna. Kärlek. Omsorg. Vila. Trygghet. Jag gör så gott jag kan med det själv. Men någon annan att prata med skulle jag behöva. En riktigt god gestaltvän.
Jag är Här – Var finns Du?

Idag är det äntligen måndagen den 1 februari 2010.
2010 02 01.
Nollor, ettor och tvåor.
Januari är en lång månad. Februari är kort.

Det snöar. Igår kväll var vi på restaurang och åt. Det var riktigt kallt när vi gick hem. Stjärnklart och fullmåne.
Idag fortsätter vi arbeta med familjekonstellationer, roller, familjestatyer och annat. Jag vill veta mer om Hellinger, Virginia Satir, Moreno och annat.

Idag får jag använda bloggen till att svara på ett mejl. Någon tycker att min mejladress är spam om jag förstår meddelandet från mailer-deamon rätt.

Hej!
Tack för bilden på insnöad rostig cykel.
JasÃ¥, du oroar dig för att jag inte tar hand om min cykel… dÃ¥ kan jag
glädja dig med att det gör jag. Den står inne i ett cykelrum. Tyvärr blev
den bankad på av dummingar, men är nu lagad igen. På min bekostnad.
Jag behöver byta batteri i framljuset och får inte upp den bara, behöver
cykla till brorsan och få hjälp.
Stackars cykel som står där ute i snön! Inget roligt öde för en cykel. Och
inte heller roligt att se en cykel fara illa. Barn som far illa går att
anmäla till soc. Men hur anmäler man vanvård av cykel?
Kram från Dana i Danmark

Vaknar tidigt. Läser lite. Duschar. Skönt att det finns vatten. Igår kväll var det tomt i kranen på övervåningen och idag rinner det som vanligt igen. Konstigt. Gammalt hus som det spökar i kanske.
Idag blir det familjekonstellationer. Inget lugn och ro här inte. Nej, fullt ös hela dagarna.
Fast just nu är det stilla. Morgonro med gott om tid för att vakna.

Vaknar flera gånger på natten och somnar om med hjälp av podradions röster i På minuten. Vaknar till slut med huvudvärk. Stel. Har ont. Fallet i backen och resan sitter i kroppen.
Jag har ingen brådska upp. Har duschat och kan njuta morgonen i lugn och ro. Det är bara jag och en till som sov här i natt. Vi sover i huset. Vårt hus. Gestalthuset i Fredensborg. Idag ska vi ha teori ihop med en annan grupp, ett annat hold.
Snön ligger vackert vit på taken och i trädgården. Kanske kan jag gå ut och fotografera lite. Ja, det vill jag! Fåglarna kvittrar med hör jag. En ny dag har börjat.