Kisse väcker mig oftast på morgonen. Väldigt försiktigt och finstämt kliver han över mig och lägger sig nära, nära. Antingen på min kropp eller också precis framför ansiktet. Oftast spinner han. Jo då, jag vaknar. Men jag går inte alltid upp. Kisse visar mig vägen ut till köket sedan så att jag ska veta att han vill ha mat. Han är ju väldigt smart eller hur!
Idag skiner solen. Härligt!
Får se vad jag gör idag. Jag får besök. Kanske behöver jag städa lite. Bara lite. Och gå ut och ta kort. Hur blir det med skidåkningen då? Skidorna står där uppfordrande utanför dörren, i snön.
Jo då, jag kom ut! Härligt med solen!

Först uppför hela backen. Och sedan tillbaka!

Här har jag åkt nerför.

På baken i backen.

Huset i solsken.

Min lilla älskling Prosit.

1. Åka till stan och handla. Titta på jackor.
2. Åka skidor om det inte blåser för mycket.
3. Läsa, läsa, läsa! Har massor att läsa.
4. Baka bullar. I morgon får jag besök.
5. Få bort kisses lukt i lilla hallen. Var exakt sitter det?
6. Skriva.

Hostar mindre. Är tyst.

Jag fick ingen hjälp med att lägga in en liten video på dagens skidåkning. Jag får prova igen i morgon och se om jag har tålamod eller får hjälp att förstå wordpress länkning. Jag är inte teknisk lagd. Jag behöver få en mall till hur jag ska göra först. Och sen öva.
Ikväll kokade jag chokladpudding. För några år sedan, tappade jag bort det bästa receptet jag hade. Det här från ett lingon liknar det gamla receptet bäst. I morgon kan jag smaska på puddingen. Den här gången tog jag lite apelsinjos i den och minskade på mängden maizena.
Vart tog dagen vägen? Vart tog kärleken vägen? Vad kommer hända i morgon? Svaren är: Har ingen aning. Borta! Ja, den som det visste! Jo, jag kommer äta chokladpuddingen då. Det vet jag redan nu. Och så kommer min server uppgradera systemen. Blir det fel på hemsidan är det därför.

Jag har varit vaken i tre timmar. Skriver, tänker, känner, läser mejl och facebookar. Morgonen är lite kall inne och jag huttrar under täcket. Jag kunde ju skruva upp elementen mer, men jag kommer inte på det när jag går upp för att göra något. Då har jag annat i fokus.
Nu börjar jag känna mig hungrig. Jag hör fläktelementet i badrummet surra. Jag fryser om tårna. Magen kurrar. Hör sus i vänster öra. Ska jag duscha eller bara klä på mig? Ska jag stanna hemma hela dagen eller åka in till stan och handla något? Ska jag sätta på musik eller ha det tyst omkring mig? Se på tv eller diska?
Ja, sådana beslut ställer jag mot varandra. Vad vill jag? Vad är viktigast att göra först? Vad tar mest plats? Det första beslutet är att ta mig upp ur sängen och hålla mig därifrån. Annars kommer jag inte vidare alls med något. Och det skulle väl inte göra något heller. Här lever jag utan krav helst. En kravlös morgon. Skönt.

Timmarna och dagen går här i mitt hus i norr och jag gör inte så mycket. Lite i taget så blir något gjort ändå. Har skrivit. Har bakat. Har gått ner till affären och handlat. Har sett på tv. Har det bra med kisse. Vi är lata båda två.
Kakan jag bakade är med svarta vallmofrön. Jag har drömt om att baka en kaka med mon i flera år. Min moster Inga bakade mohnstolle till jul. Jag älskade den kakan. Hon dog för många år sedan. Synd att hon inte hann lära mig baka den. Synd att jag inte fick receptet på just hennes mohnstolle.
Micke köpte en färdigblandad påse med monfyllning i Berlin i somras och idag har jag gjort en paj med vallmosmeten. Gott! Och i somras hittade jag ett recept på rulltårta med vallmofrön i. Den kakan var också väldigt smaskig.
På ett tyskt bageri på Malmö järnvägsstation kan man köpa mohnstolle till julen. Och i Danmark finns ibland kakor bakade med mohn. Kanske är det därför jag tänker på goda vallmokakor då och då. Hade jag fått tag på det lätt och ofta hade jag kanske inte brytt mig om det. Antagligen är det därför jag fortfarande saknar och längtar. Längtar efter och saknar det jag fick för alldeles för lite av, alldeles för sällan. Jag vet ju hur det smakade. Gott. Himmelsk gott. Jag kommer aldrig glömma det.

Jag vaknar några gånger på natten. En av dem för att jag håller på att bli kokt i värmen från en värmefläkt. Och en gång för att katten håller på att krafsa på mig. Han är gossig och vill vara nära. Och tacksam för att han får vara här. Vi behöver båda miljöombytet.
Nu är det måndag och det är 22 grader inne. Jag fick igång kaminen till kvällen. Men har jag pengar över någongång – läs: om banklånet räcker – ska jag sälja den gamla kaminen och köpa en modern. Vem vill köpa den här? Den är till salu så snart vintern är över.
Vad har jag nu för planer? Leta fram skidor. Handla jäst och mjölk. Baka bullar. Läsa. Skriva. Se på tv. Axess tv har slutat sända på markkanalen, tv 6 finns. Går ju inte att jämföra kulturellt sett, men ok eftersom På spaning i New York har börjat gå där igen. Hur många avsnitt har jag missat den här gången innan jag upptäckte att den börjat går där igen? Puh! De har gått där förr! Går att se om igen.