Timmarna och dagen går här i mitt hus i norr och jag gör inte så mycket. Lite i taget så blir något gjort ändå. Har skrivit. Har bakat. Har gått ner till affären och handlat. Har sett på tv. Har det bra med kisse. Vi är lata båda två.
Kakan jag bakade är med svarta vallmofrön. Jag har drömt om att baka en kaka med mon i flera år. Min moster Inga bakade mohnstolle till jul. Jag älskade den kakan. Hon dog för många år sedan. Synd att hon inte hann lära mig baka den. Synd att jag inte fick receptet på just hennes mohnstolle.
Micke köpte en färdigblandad påse med monfyllning i Berlin i somras och idag har jag gjort en paj med vallmosmeten. Gott! Och i somras hittade jag ett recept på rulltårta med vallmofrön i. Den kakan var också väldigt smaskig.
På ett tyskt bageri på Malmö järnvägsstation kan man köpa mohnstolle till julen. Och i Danmark finns ibland kakor bakade med mohn. Kanske är det därför jag tänker på goda vallmokakor då och då. Hade jag fått tag på det lätt och ofta hade jag kanske inte brytt mig om det. Antagligen är det därför jag fortfarande saknar och längtar. Längtar efter och saknar det jag fick för alldeles för lite av, alldeles för sällan. Jag vet ju hur det smakade. Gott. Himmelsk gott. Jag kommer aldrig glömma det.
Jag vaknar några gånger på natten. En av dem för att jag håller på att bli kokt i värmen från en värmefläkt. Och en gång för att katten håller på att krafsa på mig. Han är gossig och vill vara nära. Och tacksam för att han får vara här. Vi behöver båda miljöombytet.