Ikväll är det en längtans kväll. Inom mig finns ett tomrum av saknad. Han kommer aldrig mer söka kontakt med mig. Han kommer aldrig mer prata med mig. Jag tycker det är hårt. Jag önskar att mycket hade varit annorlunda. Hans liv går vidare. Mitt liv går vidare.
Ikväll gråter jag. Det är en sån kväll. En ont-i-hjärtat-kväll. Tomt. Saknar.
I morgon är en ny dag.

Tillbaka till vardagen och till det välbekanta. Behöver inga nya intryck nu på lång tid framöver känns det som. Nu gäller det att klara av och vara i vardagens små och stora bekymmer och glädjeämnen.
Skönt att kisse är en katt och ingen hund. Jag slipper gå ut med honom i morgonens blöta. Han sitter här bredvid och vill ha lite mat och klapp. Det får han.
Jag ska till tandläkaren i eftermiddag. Och behöver beställa tid hos doktor och ringa verkstaden som gjorde rent hjulen och fråga om något hände där med vatten i bilen. Vad kan han säga? Ja eller nej?
Jag är nödd och tvungen att sluta stoppa huvudet i sanden och inte förtränga det som är obehagligt och kostbart. Det får bli veckans och livets arbetspunkt.