Vi var och tittade på tavlor idag. Fatbursgruppen, där Ingemar från mitt jobb är med i, har utställning hela veckan.
Det är så märkligt att bakom våra jobb-jag, så finns det ibland helt andra kvaliteter gömda, som vi inte alltid delar med oss av. När vi , som Ingemar, visar upp andra sidor av oss själva, så blir vi mer. Mycket mer! Helt fantastisk är den här tavlan som har så små fina detaljer, bäst tycker jag om skuggan. Tavlan heter Katarina, som jag antar är stadsdelen Katarina i Stockholm. Ingemar har gett mig lov att visa tavlan här. Tack!
Foto: Diana Göransson

Det här blir en vit söndag, både i mitt inre och i naturen ute. Kanske inte en stilla söndag bara. Vi ska till stan och se på en konstutställning. Det är en på jobbet som målar tavlor och två andra, som har utställning ihop. Sedan åker vi till Micke som ska bjuda på fika. Det ser jag fram emot. Jag tror vi får semlor, årets första i så fall för oss.
Det är nog inte svårt att hitta på annat att göra heller, sitta framför datorn och skriva klart en stor lista, sjunga, öva in en stämma till S:t Eskilsmässan, se på min inspelade video om Joni Mitchell, det som gick på sista Musikbyrån på tv. Helt enkelt underbart att se och lyssna på henne en hel timme! ”You said: ’Love is touching souls.’ Surely you touched mine, ’cause part of you pours out of me in these lines from time to time. Oh, you´re in my blood, like holy wine. You taste so bitter and so sweet, oh, I could drink a case of you darling, and I would still be on my feet, I would still be on my feet.” Ja, hennes ord finns i mig, bara att plocka fram… Från albumet Blue av Joni Mitchell.