Jag har precis kommit hem från kyrkokören. Vi övar Vivaldis Gloria, ett stycke jag aldrig har hört förut. Med hjälp av min närmast sittande körkamrat, går det att komma igenom ändå, jag är snabb att lyssna och följa med, följsamhet är en bra egenskap i en kör. Däremot är följsamhet inte bra om andra i kören sjunger fel. Då är det bra att ha en egen vilja med. Att precis som i livet, våga följa sin egen röst. Och åter till att i kören följa andras röster till denna gräns – vilken balansgång!
Att vara i balans är också en strävan. Och jag är inte riktigt i balans just nu. Jag går en balansgång just nu, lite vingligt tar jag mig framåt. Då är det skönt att gå till kören och koncentrera mig på att följa tonerna och notvärden och lyssna på musiken som vi skapar. Vi sjunger riktigt bra emellanåt. Vilka klanger Vivaldi satte ihop som vi kan förvalta. Musiken blir ett stöd som håller mig och som jag kan tillåta mig bli hållen av.