Neeeej, jag har inte tid att skriva här. Jag är fullt upptagen med att vara i sommaren och rensa ogräs och röja upp i min trädgård. Inte vet jag varför det är så viktigt. Jo, det är en meditation och en lisa för min själ.
Från början var det bara en liten gräsplätt som var viktig att ha. Nu är det annat ljud i skällan. Bort med nässlor, hundkex och vildhallon. Det är som en tjock matta med rötter att skala bort.
Medan jag gör mitt sisyfosarbete har jag en textrad i huvudet… vi kommer aldrig levande härifrån…. Ja så känns det. Jag letar efter den på youtube och hittar

Kärleken till livet av Lasse Tennander

Ställ inga frågor om livet
Har inga färdiga svar
Har läst en del som har skrivits
Jag vet vem jag är och vad jag har
Men i skuggan av träden
Kan det vara lite svårt att se
Så jag får treva mig framåt
Från dröm till verklighet

Å å å bara en sak vet jag, min älskade son
Vi kommer aldrig levande härifrån
Vi kommer aldrig levande härifrån

Om du vill så går jag med dig
Och sjunger lite tyst
Sånger om män och om kvinnor
Om mörker och om ljus
Och om min kärlek till livet
Som är så skrämmande stor
Att jag ibland måste leka med döden
För att min själ ska få ro

Å å å bara en sak vet jag, min älskade son
Vi kommer aldrig levande härifrån
Vi kommer aldrig levande härifrån

Och idag hittade jag två blå blommande hyacinter i rabatten vid ingången. Jag sparade de tio jag hade i julas. Satte dem tillsammans tätt i en låg bred kruka med lite jord och klippte ner dem, när de blommat ut. Grävde ner dem ute, på olika ställen, i våras. Och nu blommar två av dem igen! Livskraft! Det är inte slut förrän det är slut!