I många år har jag tänkt mig själv som en ek. Igår på väg in till stan, såg jag ekar och jag insåg att nej, sån är jag inte. De stod som orörliga, döda träd med grenarna runt utåt, och jag såg inte längre något i dem, som passar in på mig. Fantasin fick mig att fundera på vilket träd jag är idag.
Jag kom fram till att jag är ett videträd, en sälg.
Jag blommar tidigt och när jag har videkissar kan jag sättas i vas inne utan vatten och näring. Jag kan växa i olika terräng, alltifrån sandiga hedar i en karg miljö, till ljusare lövskogsområden. Räknas som sly emellanåt. Jag är många arter och har olika sätt alltefter var jag lever. Anspråkslös och nöjer mig med lite.
Klipper man av mig skjuter jag nya skott. Jag är seg och kan formas av vissa som känner mig. Mina grenar går att använda till videarbeten och bindas ihop. Jag kan utnyttjas på olika sätt. Ibland ser jag risig ut. Ibland syns jag inte alls. Som sälg syns jag mest i perioden när jag blommar på bar kvist, resten av året kan jag leva i en grönklädd anonymitet. Och det bästa av allt: i en kort period på våren, när saven stiger, kan mina grenar bli till en sälgpipa att blåsa i. Jag lever kort och tidvis intensivt. Mitt sätt att vakna tidigt på finns beskrivet i Sov du lilla videung. Jag är ett kreativt träd som går att använda till mycket, bara kunskapen finns.
Det finns säkert mer att säga och på andra sätt. Så här blir det idag, söndag i april.