Små dikter av Ryokan:

Ett kärlekspoem från Ryokan till Teishin:

Have you forgotten me
Or lost the path here?
Now I wait for you
All day, every day.
But you do not appear.

Har du glömt mig eller tappat bort vägen hit?
Jag väntar på dig nu, hela dagen, varje dag.
Men du visar dig inte.

Och ett till:

You must rise above
The gloomy clouds
Covering the mountaintop.
Otherwise, how will you
Ever see the brightness?

Du måste höja dig över de dystra molnen, som döljer bergstoppen.
Hur ska du annars någonsin kunna se klart?

Inte bara jag tappar bort vägen. Andra gör det med. Döljer sitt jag. Tappar bort sig. Gör bort sig. Ser inte klart. Vecklar in sig i olika försvar. Det är verkligen dystert.
Jag hoppas att vinden blåser bort molnen så att solens strålar återigen ska nå ner till marken. Värma jorden. Värma det som frusit.
Jag vill andas in djupt. Känna lättnad. Inte tyngd. Lämna det som varit. Bara gå. Inte vara rädd mer.

4 svar på ”Små dikter av Ryokan:

  1. Dikter når in på olika sätt i olika människor. Så där är det.

  2. När man redan har tappat självförtroende så vrf testa på nytt då

  3. Ge inte upp! Vad som händer sen, är idag i det fördolda. Arbeta med dig själv. Var snäll mot dig själv. Bygg upp ditt självförtroende igen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.