Jag är helt borta i veckodagarna nu. Blir förvillad av ledigheten. Är det söndag idag? Så kändes det. Eller måndag? Tisdag? Onsdag? Fredag? Jag vaknade jättetidigt, före kl 6 och gick faktiskt upp med. Ovanligt för att vara jag.
Jag var ute med Tuvaliten på promenad i varma vårsolen. Hon vill gunga och gunga och gunga. Och varför inte? Klart hon får! Jag har inget bråttom. Det är som att återupptäcka mitt barndomssamhälle igen, att se lekplatserna. Och fontänen i parken, den vill hon titta på. Ligger och ser ner i vattnet. Vill känna och plaska. Tja. Det är också kul! Och jag håller i henne ordentligt, här ska inget barn trilla i!
Vi går hem till min lillebror och äter glass. Tuva sparkar boll och leker med pinnar. Vi ropar på katten och Tuva jagar bort Tarzan, så fort han kommer. Inget klapp där inte. Vi går hem till mig och kisse och lagar mat och diskar. Tuva hämtar mig i köket. Vad är det, undrar jag och sätter mig i soffan. Nej, fel menar Tuva. Öppa dörren. Därför hämtade hon mig. Hon vill ha sina böcker som ligger där inne. Så smart hon är! Och hon går i trappor med båda benen, höger och vänster, bara jag håller henne i båda händerna. Utvecklingen går så snabbt. Jag hinner inte riktigt med!
Och sen går vi hem. Pappa möter hemma i trappen. Tuva springer! Bråttom, bråttom! Kram och puss! Tack för idag, gullunge! Vilken toppendag!
Farmor är trött sedan och ska bara se lite på tv. Somnar. Vaknar upp till… vaddå? Är det nu söndag, måndag, tisdag, onsdag, fredag? Känner paniken att inte veta. Tänk om jag försovit mig och missat jobbet eller ännu värre.. missat flyget till London på fredag. Vilken mardröm det vore!
Nå, det är tisdag kväll. Och känns som söndag.