Ännu ett utbildningsblock har varit. Mitt första år som gestaltterapeutstuderande på NGI har tagit slut. Oj, vilket år! Och egentligen startade jag processen för ett och ett halvt år sedan redan. Eller för tjugotvå år sedan.
Så kommer jag hem. Jag önskar att jag hade haft någon att prata med här. Någon som förstår hur det är att gå en sån här utbildning. Katten vet det i alla fall inte. Han är bra på Här och Nu och att veta sina behov. Ibland vet han i sina instinkter bättre än mig om det.
Jag saknar verkligen någon att dela mina upplevelser med. Jag har känt behovet förut och jag känner det också idag. Antagligen är det en kärlek jag saknar med. Någon som kan hålla om mig och bara vara här för mig. Jo, så är det med. Jag behöver säkert båda delarna. Kärlek. Omsorg. Vila. Trygghet. Jag gör så gott jag kan med det själv. Men någon annan att prata med skulle jag behöva. En riktigt god gestaltvän.
Jag är Här – Var finns Du?