Jag har köpt en statyett. Min första! Den är gjord av Arthur Percy och heter Diana. Hon är jaktens gudinna. Lite av Diana finns i mig, det hörs tydligt, eller hur, Dana – Diana. Som skytt jagar jag efter det ena och det andra. Och ibland är det jag som blir skjuten. Där finns den stjärnbildshistorien om Skytten som vill skjuta Antares i Skorpionens stjärnbild. Men varje gång pilen skjuts iväg, kröker Skorpionen på stjärten och pilen missar. Amors pilar har jag ju också hört talas om och så finns även andra vassa pilar som gör ont. Projektioner (lat. kasta fram) i psykologin har ju också en viss relevans i det här sammanhanget, vad pekar/siktar man ut att andra har, som man inte alltid vill kännas vid och som finns hos en själv? Intressant, må jag säga! Ta hem dina pilar, Dana!
Här är min Diana: