I går var hela familjen på Södra Bergens Balalajkors jubileumskonsert i Konserthuset. De firade 35 år som orkester. Så många roliga och spännande gästartister var där med. Jag fascineras av att se och höra alla ovanliga och märkliga instrument det finns och att det sedan finns folk som hänger sig till att spela på dem så skickligt är väl ännu märkligare.
Det allra bästa var när min käraste syster sjöng om Timon. Hon var så bedårande häftig i sin klänning och med sin ryska sång, dansande med sina orkesterkompisar som också sjöng. Är jag månne subjektiv nu? Tja, än sen…
Idag är vintern här. Snön lyser vackert i trädgården. Jag är trött och har ont i lederna. Jag ska lägga mig tidigt i kväll efter tvserien Mitt liv som död. Jag läser om livet och döden nu ur en bok av Dalai Lama. Han menar att man kan träna sig till att möta själva dödsögonblicket med lugn och tillförsikt, och inte med bitterhet och ilska. Han hoppades själv att han skulle ha tillägnat sig det lugna accepterandet i att dö, fast det kunde han ju inte veta nu hur han skulle reagera när det så är dags, skrev han med. Han är så ödmjuk.