Behöver lite tröst och uppmuntran till mig själv, som inte är sötsaker och överätning, nu när jag ändå gått ner fyra överviktskilon på bara tolv dagar. Vad passar då bättre inför julhelgen än att skaffa fler tv-kanaler? En lyx absolut. Komedikanaler och film. Behöver vila. Inga fler plågsamma utmaningar. Inga fler kraschade illusioner. Inga fler jobbiga möten. Inte vara i ett flyttkaos.
Men ljus, andning, dans, musik, tv, frihet, kravlöshet, läsning, uppbyggnad, avkoppling, sköna vinterpromenader och så vidare. Bra saker. Och julen får komma och gå som den vill. Den brukar ju det ändå.
Mer Rumi.
På facebooksidan med rumicitat kom ikväll:
”You’ve seen my descent.
Now watch my rising!”
Det visar sig komma från den här dikten. Jag förstår inte riktigt hur ord kan tas ur sitt sammanhang, men det går helt visst med Rumi. Hans ord ger mening på flera plan, utefter hur den som läser orden vill förstå något och känna en mening med det hela.
When I Die
When I die,
when my coffin is being taken out
you must never think
I am missing this world.
Don’t shed any tears.
Don’t lament or feel sorry.
I’m not falling into a monster’s abyss.
When you see my corpse is being carried,
don’t cry for my leaving.
I’m not leaving.
I’m arriving at eternal Love.
When you leave me in the grave don’t say goodbye.
Remember a grave is only a curtain for the paradise behind.
You’ll only see me descending into a grave.
Now watch me rise.
How can there be an end.
When the sun sets
or the moon goes down it looks like the end.
It seems like a sunset
but in reality it is a dawn
when the grave locks you up,
that is when your soul is freed.
Have you ever seen a seed fallen to earth, not rise with a new life ?
Why should you doubt the rise of a seed named human.
Have you ever seen a bucket lowered into a well coming back empty ?
Why lament for a soul when it can come back like Joseph from the well.
When for the last time
you close your mouth,
your words and soul will belong
to the world of no place, no time.
RUMI
Ur minnet vaknar…
Ur minnet vaknar en sång när jag skriver: Det snöar och snöar och snöar.
Den sjöng vi i skolan på mellanstadiet. Nuförtiden sjunger nog ingen den mer än jag idag.
Har du hört så förunderlig tillvaron är, när det snöar och snöar och snöar.
Har du hört så förunderlig tillvaron är, när den snöiga vintern är här.
Så.
Så har jag beställt en helt vanlig ordinär soffa. Inga specialformer alls. Men röd. 215 cm lång. Så kan jag möblera som det passar. Kommer om 7 veckor.
Och så är det lördag och söndag. Tre arbetsdagar kvar och så ska jag packa allt i mitt rum. Märka allt. Två lektioner och ett möte på måndag med. Jag hinner nog inte rensa ut och sortera. Men det är nog lika bra att allt ligger samlat som det är. Inte ändra på högarna, för då tappar jag nog bara bort mer än jag behöver. Huvudet och kroppen är inte i fas med varandra. Jag är trött. Så otroligt trött. Skönt att det är helg nu.
Rumis minneskväll.
Jag blir påmind om att det är 737 år sedan Rumi dog. Han dog år 1273 i solnedgången, men hans ord lever.
På hans gravsten i Konya står det bland annat:
”Jag är varken från öst eller väst, det finns inga gränser i mitt bröst.”
Han är hela världens poet med andra ord. Din och min. Allas.
Julklappstips!
Köp min poesibok ”Från ett hjärta till ett annat”. Du hinner få den före jul om du beställer den NU, direkt från förlaget.
Dikterna handlar om min (olyckliga) kärlek till en dansk man.
Mejla:
info@bellaforlag.se
så skickar jag den bums!
Kostar 75 kr.
Schack och matt.
Kommer hem från jobbet och inser att det är dags att tvätta mattor. Det blir som ett gym-pass med att bära mattor, traska upp och ner i trapporna, ut i snöstormen och gå till grovtvättstugan i huset bredvid. Två mattor orkar jag tvätta idag. Den tredje får vänta. Hellre åker jag till Ikea och köper en ny till vardagsrummet. En stor, billig, vackert grön matta. Men inte idag. Sen.
Love Isn´t Free.
Ett minne. För två år sedan var jag i Danmark. I år är jag hemma.
Lao Tzu.
”Being deeply loved by someone gives you strength, while loving someone deeply gives you courage.”
Lao Tzu
Jag tar till mig de här orden och bär med mig dem i livet. Mod, Dana. Mod!
Vaddå jul?
Ack, jag har massor att göra i skolan innan terminen slutar. Dessutom ska vår del av skolan packas ner och flyttas. Nya terminen börjar i nya lokaler.
Vaddå julstämning? Har ingen lugn och ro. Inget mysigt julstökande. Känner just nu ingen större glädje över jultiden, som jag brukar känna. Det kanske kommer? Advent är ju väntans tider.
Lucia.
Idag är det Lucia. Dags igen. Konstigt fort har det gått sen sist. Vart tog tiden vägen? Är det nu jag börjar bli gammal när jag uppfattar tiden så? Antagligen.
Soffa?
Har varit ute i världen igen och träffat lite glada människor ute. Ja, de var glada att se MIG såklart. Det värmer!
Och så har jag hittat en tänkbar soffa. Jag satt bra i den. Katten kan säkert också tänka sig den, behöver nog ha kattens klor kortklippta jämt och soffan täckt, när jag inte är hemma… Soffan är rätt så enkel, med fasta kuddar som inte skvalpar omkring. Ena sidan är mer rundad. Man köper olika delar. Har ben i ek som tillåter dammsugaren att komma under. Egentligen är frågan bara om den ska vara röd, beige eller brun. Något att fundera på. Det röda är varmt och välkomnande. Kan kanske skära sig mot balkongens orangebruna utanför. Brunt är tråkigare eller mildare, och kan fyllas med färger. Något att fundera på alltså.
Om jag beställer den nu, kommer den i mitten av februari. Tja… bättre då än aldrig.
Den är förresten 20 cm för lång för att stå mot fönstersidan. Ut och leta igen. En annan dag.
Vad är frihet?
Vad är frihet?
Så jag ser emellan fingrarna igen
Jag släcker alla lamporna och sen
Kommer alla tusen nålarna
Ja de säger att det här är bra för oss
Vill du följa eller spikas på ett kors
För dom räknar alla dårarna
Vad är frihet? Vad är frihet?
Vad är frihet? Vad är frihet?
Så du sitter fast i bruset varje dag
Och du låtsas att din plats i kön är bra
Snart kan vad som helst förföra dig
Det finns dom som flyger fria i sin bur
Det finns fria som är fångade som djur
När allt blir tyst kan ingen höra dig
Vad är frihet? Vad är frihet?
Vad är frihet? Vad är frihet?
Å vad jag önskar att du sprang in i mig
Att du sprang rakt in i mig
För hungern kan spåra mig
Och rädslan kan såra dig
Vad är frihet? Vad är frihet?
Vad är frihet? Vad är frihet?
Text och musik: Thomas Di Leva
En ny låt att lära. En arbetskamrat tipsade om den på facebook och jag fastnar för den direkt.
Ja, vad är frihet? Jag inser att jag saknar en inre känsla ibland för saker och ting som jag trodde jag hade. Jag trodde jag kunde flyga fritt i min bur, men den illusionen kan jag släppa nu. Buren har kanske krymt eller så har jag vuxit ur den.
När kände jag mig helt fri sist? Det var nog ett tag sen.
Glass?
Bäst att stanna inne en dag till. Vila. Öva mig på att äta igen. Känna julstämning? Njä… Inte just än. Jag skulle ha julbakat den här helgen, men jag känner inte för det. Inte konstigt alls. Planer kommer och går.
På tv:n finns massor av kanaler åtkomliga upptäckte jag igår av en tillfällighet. Inte för att jag bryr mig särskilt mycket, men något avsnitt av någon komedi lättar upp emellanåt. Jag blir inte särskilt berörd bara, det känns som om jag redan sett allt.
En långfilm som jag hade spelat in för några veckor sedan berörde däremot. ”Huset på Tara Road.” Fin stämning och så slutade den bra, trots skilsmässa och dödsfall.
Jag har börjat sortera och slänga i högarna av papper och tidningar på köksbordet. Tvättat lite. Packningen från senaste danmarksresan är ännu inte tömd. Annat har varit i fokus.
Men det enda jag önskar och har lust till just nu är faktiskt glass. En god gräddglass med krossad choklad i. Eller en Rocky road. Eller en smaskig pistage.
Att duga?
Jag har sovit hela natten som om tiden slutat existera. Plötsligt är klockan redan halv åtta på morgonen och jag hade inte stängt av tv:n eller borstat tänderna kvällen innan. Jag har helt enkelt bara somnat. Möjligen vaknade jag upp en gång under natten, men somnade om direkt utan att ha tankar i huvudet. En märklig upplevelse faktiskt. Jag hade feber och hade bara druckit en kopp te igår. Det hjälpte väl till.
Nu har febern gått ner till 37.5.
Jag har ingen lust att bläddra i min veckotidning med recept och bilder på mat. Jag mår fortfarande illa då.
Nu skulle jag gärna vilja ha någon som kom och städade hos mig. En hemhjälp. En sjukhjälp. Någon som tvättar mina mattor. Någon som dammsuger. Någon som pysslar om mig. Men det är jag som får hjälpa mig själv, så fort jag kommer till sans igen.
Vad är det jag behöver lära av den här hösten med alla sjukdomarna och svårigheterna? Att jag inte behöver vara perfekt och bäst längre? Eller att jag behöver vara perfekt och bra för att duga? Något är det.