Annorlunda Valborg.

Så var vi äntligen här, i den sista dagen av april. Valborgsmässoafton.
Och inte får vi mötas ute och elda tillsammans. Det är inställt överallt vad jag vet. Kanske tänds en och annan brasa ändå men ingen allmän brasa.
Tja, hur är läget annars då? “Dagarna de går och går efter varann. April försvann.”
Vet inte vad jag vill säga. Vet inte vad som är viktigt att säga. Kanske är ingenting viktigt längre.

beskrivning

Men i mina blomkrukor börjar det spira lite. Jo, det är viktiga saker. Liv. Önskan om liv. Jag tog skott från två olika hibiskusar i tisdags och satte ner dem i jorden. De har i alla fall inte vissnat än. Om de skjuter skott och rotar sig återstår att se. Jag har sått luktärt med. Två frön har börjat gro. Så kul att se! Av 42 sådda frön, ska minst 28 gro enligt frödeklarationen. Det återstår att se.

beskrivning

På balkongen står en kruka med färgglada penséer. Behöver lite färg och hoppfull grönska i min annars lite gråa tillvaro. Jag köpte mig också en färgglad ny tomatröd skjorta. Färg är viktigt för mig. Min röda vårjacka har sett sina bästa dagar. Undrar vilken färg det blir på nästa jacka?

beskrivning

Det blir en kväll i soffan. Jag har ätit en god och nyttig middag. Mycket grönt. Bland annat vitkål, som jag först stekte så de blev mjuka och sedan salt, peppar och lite lite sirap. Gott! Ihop med pasta ihop i en mjölkstuvning med lite kycklingrester, broccoli, lök och riven ost.
I morse var det dimma. På väg in i eller ut ur? En kär vän kommenterade fotot med: “In i dimman. För att komma ut ur dimman behöver man våga gå in i den!” Hon är så klok min vän.

beskrivning

Jag skrev jag på tavlan i skolan igår när jag kände mig lite djup. Och så lite beröm till en elev idag. Han läste allt. Undrar om han förstod det hela? Kanske. Ibland är barn klokare än man kan tro.
Stig Johansson skrev dikten Förlusten ur boken Den kapsejsade himlen:
“Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att de var livet”.

beskrivning

Till sist lite färg från balkongen igen. Två koppar fick jag i present av en annan vän. Gott att ha vänner! Och målningen har hon gjort alldeles själv! Så kreativt. Muggar att bli glad av. Men vem ska dricka ur den andra koppen? Jag saknar Tvåsamheten. Och Kärleken.

beskrivning

Nå, så går vi in i Valborgskvällen. Och i morgon till första maj. Utan demonstrationståg. Får väl ta fram min gamla sångbok och sjunga lite kampsånger.
Internationalens Upp till Kamp behöver fortfarande höras i världen.

Dopdagen.

För trettio år sedan var jag i Skagen, Danmark och blev döpt. Det var inte planerat, det var inte därför jag var där. Men ibland blir det helt rätt ändå. Rätt dag, rätt präst, rätt namn, rätt allt. Bilden har bleknat, hår- och klädmodet var annorlunda, men minnena finns kvar.
Det var långfredagen 13 april 1990. Jag var 33 år. Ingen vanlig dopdag. En ovanlig dopdag.
Prästen var Orvar Carlsson, ett dopvittne var Maud, hon var en fantastisk konstnär.
Ulla var med och en till som jag tyvärr inte minns namnet på.

beskrivning

Jag blev bjuden på tårta och fick ett dopljus. Det har ännu inte brunnit ut. Jag sparar på det. Idag ska det i alla fall brinna.

beskrivning

Mina namn jag hade då, blev inristade i dopfuntens silverskål. Dana blev mitt dopnamn. Jag är så glad i mitt namn. Dana står för skapande och Danmark. Passar mig så gott.

beskrivning

Jag badade i havet, både dagen före, samma dag och dagen efter om jag minns rätt.
En riktig rening. Och mod. Det var kallt. Men jag var varm. Badade två gånger i Kattegatt och en gång i Skagerack.

beskrivning

Kvällshimlen igår så ut så här. Kanske är det nutiden som är med, både stora mörka skyar, men också ljus, från det eviga ljuset.

beskrivning

Snart är det påsk.

Jag går runt i mitt hus och ser att allt är bra efter den långa vintern. Båtsnurran minner mig om sommarens glädje på älven. Jag längtar efter en ny sommar, med en lättare kropp med mindre ont. Hoppas jag kan simma igen nu efter all träning. Det var hårt förra året att inte kunna gå så bra och inte kunna simma alls. Hade en bakercysta i knäet, lättare att få sånt med artros. Sjukdomar står nästan som på kö nu och det är bara att ta tag i det hela och följa hälsovägen med hopp om en bättring.
Det handlar också om att lägga om min livsföring. Sova, äta, träna, leva sunt helt enkelt. Inte alltid så enkelt att göra, men steg för steg så blir jag bättre på att reglera det och inte falla i fällor. Motivationen är hög. Jag vill kunna simma i sommar helt enkelt!

beskrivning

Och jag inser att livet är ändligt. I ett dags-, vecko-, och månadsperspektiv. Det gör vi nog alla just nu, när covid-19 härjar runtom i världen och särskilt i vissa städer och vissa länder slår det hårt och vi vet inte hur april blir. Inte maj. Inte sommaren. Inte hösten. Framtiden är satt på vänt.

En gammal buddhistisk text visar hur skört och osäkert livet är:

Bland de många levande väsen som ses om morgonen
är det någon, som inte går att finna om eftermiddagen.
Bland de många levande väsen som ses om eftermiddagen
är det någon, som inte går att finna nästa morgon.

Vi människor har mycket att stå till svars för, när det gäller naturens ordningar. Inte vill vi egentligen utrota levande väsen här på jorden? Eller vill vi? Hur ser samvetet ut på de som fäller livsviktig skog och dödar djuren där? Och det är ekonomin som styr. Vi lever för att konsumera. Och nu kan vi inte handla och vi människor kan också dö i denna pandemi.
Jag vet att det blir bättre sen. Jag vet att vi kommer ur det här. Men jag vet inte om människan i stort kommer lära sig att värna jorden och naturen bättre.
Precis som jag måste värna min kropp, måste alla börja med sig själva och göra bättre.
Jag hoppas det. Hoppet bär mig en dag i taget.
Och som någon sa: det är en lyx att vi kan dra oss tillbaka och vara i exil och karantän. Det kan inte alla.

beskrivning

Våren är på väg oavsett hur sjukdomar och oro sprider sig. Stenkulor! Vem leker med såna numera? Ingen va? Jag har i alla fall ett förråd med både sten- och glaskulor, utifall att det kan bli till nytta och gagn igen. För människan behöver leka och tävla och ha roligt med. Dansk tv har förstått det. Där samlar man människorna till att sjunga sina gamla klassiker från Högskolesångboken. Sånt samhället vill att alla danskar ska kunna. Jag sjunger med. Jag saknar mitt danska språk, människorna och naturen där. De har stängt gränserna. Jag får inte vara där. Men jag får sjunga!
I Sverige är det träning som gäller på tv. Hemmaträning. Det är inte min cup of tea. Men bra för de som behöver.

beskrivning

Snart är det påsk, även om vi inte får gå till andakter och påskgudstjänster med musik och körsång i kyrkan där jag bor. Det blir annorlunda.
Jag önskar i alla fall att påsken blir skön och innehållsrik med bra saker att göra.
Jag bakar, mediterar, skriver, tänker, broderar, läser, löser korsord, gör sudoku, pratar med familj och vänner, lagar mat, diskar, funderar över livet, tränar och fotograferar. Och ser på tv och lyssnar på radion och hänger på nätet. Det är nog lite för mycket.
Får se när min skapande gen sätter igång och vill mig något.
Då är det skönt att ha tid till det med.
GLAD PÅSK!