Något för idag.

Stannar hemma och inne idag med, trots att det är måndag och arbetsdag. Har lite snuva och har nyst igår. Kan lika gärna vara pollensnuva och dammnysningar. Men att vara hemma från jobb och isolerad från andra människor är påbjudet av solidariska skäl. So be it!

Har glömt att köpa nya talgbollar. Småfåglarna har inte glömt. De letar efter mat här vid balkongräcket. Nya balkongen dröjer, kanske om ett år, beslutet har fastnat i hyresnämnden. Konstigt ställe för utdömda balkonger. Att putsa de smutsiga balkongfönstren är förenat med livsfara. Men det kan ju allt vara numera. Och det är ju bara tre våningar ner till marken.

beskrivning

Vad är livsviktig sjukvård idag? Allt förändras i krisen och till nya prioriteringar. Känns sådär. Dö av covid-19 eller av annat? Tja, det återstår att se. Går utredningen om varför jag inte mår bra vidare eller inte?
Tills dess – en måndag hemma i isolering i väntan på två symptomfria dagar. Eller är det ändrat med? Resten av livet ensam och isolerad? Ja, antagligen. Eller gå i kloster? Eller starta ett kollektiv för ensamma gamlingar?

beskrivning

Konstiga tankar så här på morgonkvisten. Jag kan ju alltid brodera vidare. Ett bryderi, för det är så komplicerat bitvis. Och träna. Städa. Laga mat. Baka bröd. Lyssna på musik. Dansa lite. Lära mig spela ukulele. Se på tv tills jag mår illa. Tvätta. Nå bmi 27. Lättare sagt än gjort. Inte dricka alkohol. Inte äta sötsaker. Det är helt ok. Just nu är det hälsan som gäller, för andra och för mig. Allt annat är opassande och för komplicerat.
Solregnet 18 mars var fint.

beskrivning

Nytt från fronten.

beskrivning

Det är en ny dag i denna ovanliga tid. Mitt i solljuset växer skuggor till. Följer med i rapporteringen om covid-19. Det är hela tiden nya saker som händer. Ingen vet var det stoppar. Men en dag gör det det. Det är som sår som blöder; det måste blöda för att sedan läka ut. Helst utan att infekteras.
Själv sitter jag inne när jag inte behöver gå ut för att handla, gå till jobbet, till träning eller gå till läkare. Träffar inte många alls någonstans. Träffar inte mamma. Inga kramar. Inga närheter. Inga flockar. Ensam och själv är ledord både för mig och många andra. Inte röra på onödiga ställen, varken dörrhandtag eller ansikte ute. Känna efter hela tiden hur jag mår. Har jag snuva nu eller är det som vanligt lite småtäppt på morgonen eller ute i kylan? Är nysningen en sjukdom? Eller är det bara damm och pollen?
Dessutom är jag sjuk med annat, hur allvarligt sjuk är jag? Har inte fått koll på det än. Hur ska det gå om det är kris i vården av alla coronasjuka? Vem är mest sjuk och behöver opereras, röntgas, strålas, medicineras, utredas för allt möjligt livshotande? Inte vet jag. Inte vet någon. En närstående äldre ska opereras på tisdag. Hoppas det blir av. Kan ju inte stå mellan att dö av corona eller cancer i alla fall. Eller kan det?

beskrivning

Känner blomman sig ensam mitt i gräsmattan alldeles för sig själv utan sina likar? Tror inte det, den bara är. Kan jag det med? Vara. Jag har tagit fram ett broderi från ett gammalt liv för länge sedan. Men jag har inte ro att brodera. Det känns övermäktigt. Kanske kan jag göra något, även om det aldrig lär bli klart. Hur vill jag använda den tid jag har? Inte var det för att brodera kan jag tänka. Men vad annars finns? Spela, läsa, måla? Lära mig spela ukulele till sist? Varför inte! Bra att kunna, eller hur! Eller städa och sortera bort saker jag inte mer behöver? Hur kul är det? Inte mycket.
Jag äter inte köpegodis nu och bakar inga bullar och kakor. Ska ner i vikt och främja hälsan med rörelse och träning. Men dessa hasselnötsbollar får jag unna mig. De är så goda. Dags att göra nya idag som lördagsgodis. Det blir bra, medan jag funderar på hur mitt behov av kontakt med andra ska tillgodoses under den här tiden. Hur gör ni andra som lever själva? Telefon är en del. Skype tror jag behövs med. Med flera. Vilka? Hm… God helg!

beskrivning

En haiku.

beskrivning

Den är skriven av en okänd, men speglar känslan för dagen. Det snöar inte idag, men natten har varit kall och isen ligger återigen på sjön.

Tiden går.

Oj, time flies! Och kanske inte bara flyger iväg, den kanske flyr?
Datorn har varit på verkstad igen. Sportlovet har kommit och gått. Livet går sin gilla gång. Eller inte. Det går i alla fall. Ännu en dag till ända. En dag mindre av livet. Hm… det är både sant och dock en ganska trist tanke. Nå, det tar inte slut idag, tror jag. Fast säker kan man ju aldrig vara…
Idag har jag fått en påminnelse om födelsen. Kanske inte så konstigt att tänka på döden då med i samma andetag. Jag har beställt papper från arkivet, om när jag föddes, vad som hände då. Mamma har berättat och jag ville se om det stod så. Journalen var inte särskilt utförlig, men den bekräftade en del. Osäkert är fortfarande om jag verkligen skulle ha blivit född en hel månad innan. Kan man vara överburen så lång tid? Jag kan verkligen undra. Då skulle jag ha varit en skorpion. Fast jag tror att man är född rätt tid i alla fall.
Och så fick jag veta att jag är född på:
KVINNOKLINIKEN
CENTRALLASARETTET
STOCKSUND
Det låter det! Norr om stan i de fina kvarteren. Jag trodde det hette Mörby sjukhus. Och nuvarande Danderyds sjukhus.
Läkarna och barnmorskorna som skrev i journalen är troligen borta sedan länge. Vilka var de? Jag blir nyfiken på deras livsgärningar.
Och det känns konstigt att den lilla flickan som föddes då, med längd och vikt angiven, var jag. Tiden visste jag sedan lång tid tillbaka. Då visste jag inte att man kunde få ut journalen. Men nu vet jag. Spännande är det. Som att släktforska, fast på sig själv.