För trettio år sedan var jag i Skagen, Danmark och blev döpt. Det var inte planerat, det var inte därför jag var där. Men ibland blir det helt rätt ändå. Rätt dag, rätt präst, rätt namn, rätt allt. Bilden har bleknat, hår- och klädmodet var annorlunda, men minnena finns kvar.
Det var långfredagen 13 april 1990. Jag var 33 år. Ingen vanlig dopdag. En ovanlig dopdag.
Prästen var Orvar Carlsson, ett dopvittne var Maud, hon var en fantastisk konstnär.
Ulla var med och en till som jag tyvärr inte minns namnet på.

Jag blev bjuden på tårta och fick ett dopljus. Det har ännu inte brunnit ut. Jag sparar på det. Idag ska det i alla fall brinna.

Mina namn jag hade då, blev inristade i dopfuntens silverskål. Dana blev mitt dopnamn. Jag är så glad i mitt namn. Dana står för skapande och Danmark. Passar mig så gott.

Jag badade i havet, både dagen före, samma dag och dagen efter om jag minns rätt.
En riktig rening. Och mod. Det var kallt. Men jag var varm. Badade två gånger i Kattegatt och en gång i Skagerack.

Kvällshimlen igår så ut så här. Kanske är det nutiden som är med, både stora mörka skyar, men också ljus, från det eviga ljuset.