Å, så underbart jag har det. Nå, kanske inte helt… Ute skiner solen utbjudande och maskrosorna lyser ikapp med solen. De ska bort idag, hade jag tänkt mig. Tusen små, envisa rotogräs.

Under dagen kan jag lyssna på P1, som har många intressanta program att bjuda på. Kl 16 handlar ett om Tove Jansson. Hon skulle ha fyllt 100 år i år. Och kl 19.35 läser hon fjärde delen av sin självbiografi ”Stenhuggarens dotter”. Klart jag ska lyssna på hennes röst där.
Jag vaknade som om jag själv är ett ur på väckning kl 05.45. Så skönt att sätta sig själv på avstängningsknappen och somna om en timme till och ha hela långhelgen fri och kravlös. Jo, jag har med mig lite skoljobb hit. Men det är jag som bestämmer när och hur mycket jag jobbar. Härligt med frihet!
Ute i skogen, i Estland tror jag, finns fiskgjusar som ruvar på ägg och som filmas dygnet runt. Tre ägg ligger i boet. Vem får se dem kläckas?
http://pontu.eenet.ee/player/kalakotkas2.html

Det är lite att pyssla med här. Att blogga är också ett pyssel. Tråkigt nog har jag inte strömmande uppkoppling här. Jag får ransonera mitt trådlösa bredband. Det är jag inte van vid. Det kräver planering. Men lite ska väl huvudet få jobba.
Nä, nu ska jag upp och ut och jobba. Inte bara huvudet ska få sitt, utan också sinnena. Titta, lyssna, lukta, känna, smaka. Och intuitionen, är det som ett sjätte sinne möjligen?

Tusentals styvmorsvioler…. så vackert!

Nu har jag gjort mina tolv arbetsdagar i rad och med de dagarna i ryggen unnar mig nu en låååång sovmorgon. Ont i armen och axeln har jag, antagligen efter att jag övermodigt stött kula på friidrottsdagen i onsdags utan att värma upp innan. Jag sprang också 60 meter. Jag kom sist kan jag berätta.
Sommaren är här och med den all värme och blomning och växtkraft. Utanför mitt sovrumsfönster står de nya tallkottarna rakt upp som ljus i solen.

Efter jobbet igår åkte jag till en kollega i lekarbete. Att få se bakom kulisserna liksom, en annans hem och trädgård och få en inblick i andras liv är så spännande och gott. Vi har våra likheter, som när vi hela tiden är lekberedda med våra barnbarn. En bra ”yrkesskada” kan jag tycka!

Igår startade årets orgeldagar i kyrkan i Handen. En ung man, Johannes Skoog, bara 22 år gammal, spelade fantastiskt på orgeln. Hur går det till egentligen? Han spelade som om han gjort det ett helt långt liv.
Jag hade sällskap dit med två av mina gamla lärare och två gamla kollegor, 80, 80, 80 och 85 år gamla. I sinnet är de som 22… Som ombytta roller. Före konserten bjöd min älskade lågstadiefröken på middag. Där var också min käraste mellanstadielärare. Och så en till talpedagog som jag fått ärva material och spelidéer från. Så tre talpedagoger på ett och samma ställe var inte illa. Och den fjärde läraren i sällskapet är uppvuxen några kilometer från där jag har mitt fritidshus. Två an de andra har också sina rötter där i närheten. Hjärtat klappar för Ångermanland då. Och mitt i allt ringde en rar bybo, som med omtanke om mig, ville klippa gräset i min trädgård där. Cirklarna möts på olika sätt och blir till vackra mönster och harmoni.

Mitt hjärta klappar också för mitt arbete som specialpedagog. Det är verkligen en gåva att få träffa elever och tillsammans övervinna svårigheter av olika slag. Igår var en sån dag, när flera länkar kom på plats i det långa pärlbandet som fylls av livets utmaningar. Såna har vi alla.
Det var en dag av nåd. Jag hittar inga andra ord.

Thomas Cederström har konstutställning just nu på Hornsgatan 36. Det är abstrakt konst och jag hittade några favoriter där som jag gott kunde tänka mig att ha hemma.

Beskuren bild.

Gå dit! Upplev Thomas universum. Köp en tavla. Gå hem och måla själv!
Tack för inspirationen!

Suck! Stön! Pust!
Tänk att det kan vara så jobbigt att gå in här och skriva några rader nu i vårens tid. Det är nog färgernas fel. Behöver ta mig tid och finna de rätta färgerna. Eller byta till annat. Vilket som!
Annars har jag det bra i röran hemma. Det mesta är städat och röjt och i ganska bra ordning. Vissa ställen är överbelamrade med det jag tagit bort från de andra ställena. Haha… Jag gör i alla fall något ibland.
Och det blir ingen bild på röran här. Bäst att hålla fasaden ljuv och ordentlig. Sån är jag också. Jag är absolut ingen pedant. Inte heller den värsta skrotsamlaren. Tur det. Det är svårare att leva i ytterligheterna.

Så vad händer annars? Jobbar. Gläds åt blommorna ute. Fågelkvittret. Solen. Nå, den finns där bakom molnen. Firman är på uppåtgående och jag trivs med att ha det bästa i två världar, skolan och terapi- och massagefirman. Behöver bara få igång drömarbetet med, så vore jobblyckan total.

Jag har gått på massor av kurser i vår och nästa vecka går jag på en handledningskurs för specialpedagoger och sen direkt en helande massage-kurs. Det blir fint även om det blir lite mycket på samma vecka.
Fast hellre mycket än inget. Men idag väljer jag bort vernissagen. Hinner inte att både se guldet i livet och åka in till stan. Jag hinner se tavlorna som Thomas målat senare i veckan, när jag ändå är inne i stan. Hoppas han är där då. Det är inte lätt att välja rätt. Och ibland är det både lätt och rätt. Tjoho!

Det är inte svårt att se att jag är i Småland. Det är stenmurar vart jag än ser. Rösen och vindlande stensättningar, med små stenar, med större stenar, på helt olika sätt. Allt efter kreativiteten hos bönderna som byggt dem. De har säkert legat sömnlösa och undrat över hur de ska bygga vidare längs vägarna och i skogsbrynen. Här är en av de veckraste och bredaste murar jag sett. Som den småländska muren. Som kan ses från månen.

Varför heter det ”Inte för allt smör i Småland”? När det borde heta ”Inte för alla stenar i Småland”.

Tittut!

Nu är det maj! Äntligen sköna maj! Grönt och fint och ljuvligt med alla blommor. Men så kommer nattfrosten och tjuvar magnolior och blåbärsblommor. Men tillräckligt mycket blir nog kvar.
Idag blir det en utflykt till Mönsterås och havet. Det blir bra det! Att vara ute på äventyr är precis vad jag behöver. Kanske du med?