Tredje. Trettonde. Och idag den tjugotredje. Jag har inte skrivit särskilt mycket här i november. Månaden känns oövervinneligt lång och mörk. Tur att det inte finns någon trettiotredje dag då.
I mörkret tänder jag ljus. För att betvinga mörkret. Och nästa helg, äntligen, är det dags för ljusslingor och adventsljusstakar till första advent. Längtar. Och Familjen Hedenhös i adventskalender. Den läste vi, pappan och jag, för våra barn när de var små. Hoppas den blir kul.
Jag har börjat tänka på julen lite. I kören har vi börjat öva till advent och två julkonserter 22 december. Vi ska sjunga flera tyska stycken ihop med en orkester och tyskan känns ovanlig och svår. Inte har jag någon fördel av att ha en tysk mamma. Jag kan knappt minnas min skoltyska. Jag kommer också sjunga i antingen midnattsmässan eller på julottan. Inte båda. Åker upp till mitt hus i Ångermanland och sågar en gran, som jag har på tomten. Om den blir klädd på annandagen spelar nog inte så stor roll. Jag älskar doften av gran och se glittret glänsa.
November. Ännu är det november. Mörker. Regn. Sol. Blåst. Vinterdäcken är på. Idag cyklar jag en sväng till affären. Det är en konst att leva i nuet. Jag slirar hit och dit med det. Nu och nu och nu. Och sen.

Novemberkaktusen blommar och sprider sitt ljus nu.

ERMUTIGUNG

Du, laß dich nicht verhärten
in dieser harten Zeit.
Die allzu hart sind, brechen,
die allzu spitz sind, stechen
und brechen ab sogleich.

Du, laß dich nicht verbittern
in dieser bittren Zeit.
Die Herrschenden erzittern
– sitzt du erst hinter Gittern –
doch nicht vor deinem Leid.

Du, laß dich nicht erschrecken
in dieser Schreckenszeit.
Das wolln sie doch bezwecken
daß wir die Waffen strecken
schon vor dem großen Streit.

Du, laß dich nicht verbrauchen,
gebrauche deine Zeit.
Du kannst nicht untertauchen,
du brauchst uns und wir brauchen
grad deine Heiterkeit.

Wir wolln es nicht verschweigen
in dieser Schweigezeit.
Das Grün bricht aus den Zweigen,
wir wolln das allen zeigen,
dann wissen sie Bescheid

Text och musik: Wolf Biermann 1968

Uppmuntran i svensk tolkning av Per Olov Enquist och Caj Lundgren 1972, i versionen som Turid sjunger. Lena Granhagen har också spelat in den, med ursprungstolkningen.

Nej, låt dig ej förhårdna
i denna hårda tid.
De alltför hårda brister,
de alltför styva mister
sin vassa udd därvid.

Nej, låt dig ej förbittras
i denna bittra tid,
ty grämelsen den bygger
ett galler runt omkring dig,
och makten klarar sig.

Nej, låt dig ej förskräckas
i denna skräckens tid.
De hoppas ju på detta,
att innan kampen börjat,
vi gett oss utan strid.

Nej, låt dig ej förbrukas,
men bruka väl din tid.
Du, låt dig aldrig kuvas,
du stöder oss, vi stöder dig,
vi ger varandra liv.

Vi låter oss ej tystas
i denna tysta tid.
En dag ska saven stiga,
då blir vi hederliga,
då är den här vår tid.

…. på det fjärde ska det ske, på det femte gäller det, på det sjätte… SMÄLLER DET!

Idag är dagen med Mozarts Requiem. Klockan 17 står jag och alla andra i kyrkan i Handen och låter de första tonerna klinga till orden: Requiem aeterna dona…. Sedan slutar vi inte förrän en timme senare med …cum sanctis tuis i aeternum, quia pius es.

Hoppas någon spelar in detta stora verk. Fast det låter säkert allra bäst i ett där-och-då. Musiken får tona ut och leva kvar i sinnet och minnet sen på alla musiker, körsångare och publik.

Det pirrar i magen och i hela kroppen på mig. Oro och spänning och oförlöst allvar och glädje. Hoppas verkligen att det kommer bli bra. Hoppas, hoppas!

Hösten drar sig för att lämna plats åt vintern. Det är jag tacksam för. Oavsett om det är av miljöförstöringen eller bara en vanlig variation i naturen. Jag hann klippa gräset hjälpligt, innan frost och snö omöjliggjorde det.
Jag har varit med om en ovanlig vecka. En begravning. En vigsel. Och så väntar Mozarts Requiem på söndag som toppar det mesta.
Ute i trädgården finns det knoppar på den i somras inköpta rosen. Konstigt. Bara att hoppas att växterna hinner gå i vila innan tjälen kommer och snön. Just nu är det fortfarande mycket vatten i jorden.

Honungsrosen har de längsta grenarna någonsin. Vintern kommer frysa ner den och sen får den börja om från början i vår.

I dagsljuset glimmar vattendroppar från grenarna.

Här är min blivande julgran. Om jag kommer till Norrland till jullovet. Om det inte är för mycket snö, som hindrar yxans hugg mot stammen.