Mörker.

Tredje. Trettonde. Och idag den tjugotredje. Jag har inte skrivit särskilt mycket här i november. Månaden känns oövervinneligt lång och mörk. Tur att det inte finns någon trettiotredje dag då.
I mörkret tänder jag ljus. För att betvinga mörkret. Och nästa helg, äntligen, är det dags för ljusslingor och adventsljusstakar till första advent. Längtar. Och Familjen Hedenhös i adventskalender. Den läste vi, pappan och jag, för våra barn när de var små. Hoppas den blir kul.
Jag har börjat tänka på julen lite. I kören har vi börjat öva till advent och två julkonserter 22 december. Vi ska sjunga flera tyska stycken ihop med en orkester och tyskan känns ovanlig och svår. Inte har jag någon fördel av att ha en tysk mamma. Jag kan knappt minnas min skoltyska. Jag kommer också sjunga i antingen midnattsmässan eller på julottan. Inte båda. Åker upp till mitt hus i Ångermanland och sågar en gran, som jag har på tomten. Om den blir klädd på annandagen spelar nog inte så stor roll. Jag älskar doften av gran och se glittret glänsa.
November. Ännu är det november. Mörker. Regn. Sol. Blåst. Vinterdäcken är på. Idag cyklar jag en sväng till affären. Det är en konst att leva i nuet. Jag slirar hit och dit med det. Nu och nu och nu. Och sen.

Novemberkaktusen blommar och sprider sitt ljus nu.

beskrivning

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.