Jag har tagit hem mina sångböcker från skolan. Nu sitter jag vid pianot en liten stund varje dag och spelar en snutt och återupplivar minnet med mina käraste favoriter. Jag har spelat bättre förr. Och har svårt att sjunga med hostan. Men känslan finns där i alla fall. Kära Elfensten. Den lärde jag mig när jag gick på lärarhögskolan runt 1980. Visst kan jag känna igen mig i den. Jag har också favoritstenar. Tänk om jag skulle orka spela in den… hm… nej, inte göra upp några planer och känna krav just nu. Bara vara glad för att jag kan den. Det räcker.
ELFENSTEN text: Britt G. Hallqvist musik: Sven Sid
Tusen trillioner stenar på en strand. Lillan fick den allra minsta i sin hand.
Den var skär med vita ränder, den var len. Lillan kallade den strax för Elfensten.
Sedan tappade hon skatten. Då sa far: Här får du en ny, en lika underbar!
Känn, sa mor. Den är som sammet, fin och slät. Lillan ville inte ha den. Lillan grät.
Vita, gula, röda stenar i en hög samlade vi då åt Lillan. Ingen dög.
Tusen trillioner stenar… Bara en, vill hon ha och den är borta – Elfensten.
