Å vad jag älskar att ha gran till julen. En riktig. Som har vuxit i flera år. Tät och välvuxen. Som den här. Och så ovanligt yvig den är. Jag visste direkt jag såg den, att den hör vill jag ha!
Idag har jag sågat den och tagit in den i värmen och vattnat. Ikväll ska jag fibbla med ljusen. Och i morgon kommer en liten tomteflicka som hjälper mig att klä granen. Hur mycket tur får man ha? Jag är överfylld av glädje. Det kan jag behöva.
Ibland har jag svårt att lämna det som är. Jag fastnar och ältar och kommer inte fri. Skönt att fylla på med goda upplevelser då.
Skinkan står på spisen och kokar. Uppe i 47 grader nu. Får se om julmusiken bär, så jag kan baka ikväll med. Längtar efter degar. Baka stolle. Pepparkakor. Men så vet jag att jag inte får överaktivera mig. Även om det är goda saker. Och göra en sak i taget. Eller högst två. Tre? Tveksamt. Nej, bäst att inte utmana ödet.
Jag längtar efter kisse med. Första julen utan katt på 22 år. Tomheten finns där med. Visst. Lilla gubben, vad jag saknar dig!
Och så här är jag också, från glädje till sorg på en ögonblick. Och nu, andas in skinkdoft och grandoft. Äkta dofter som fyller mitt hem! Mmmmmmmmm!

Tur det inte är julafton i morgon. Jag har knappt börjat med julförberedelserna. Jag har ju varit sjuk och haft annat för mig. Kanske kommer jag såga granen idag. Eller i morgon. Koka skinkan idag. Eller i morgon. Eller ska den in i ugnen? Hm… Och vad ska jag göra med marsipanen? Vänta till julafton med den? Bakningen har jag bara börjat fundera på. Ikväll kanske jag kan få till en stolle? Många frågor. Inga svar. Förrän jag gör något.
Idag ska jag bort på födelsedagskalas. Hoppas alla tankar och funderingar flyger iväg och bygger bo någon annanstans då. Jag har varken tid eller lust att tänka på det som varit och på det som ska bli. Verkligen inte. Jag vill göra annat just nu.