En bild från dagens promenad. Vattnet ligger spegelblankt. Landskapet är så vackert. Men bryggan är kass. Ingen tar hand om den längre. Och den som byggde den, är antagligen för länge sedan borta.
Idag är en dag för ljuset och för minnen av de som inte längre är med oss. Ljusen brinner här överallt, både ute och inne.
Jag eldar i kaminen. Den är prick ett år gammal idag. En passande dag att fira ljuset och värmen med, med andra ord, trots att det är kyligt och mörkt ute.
Tre och tretton. Minnesvärda och magiska siffror för mig. En kväll som gjord för att läsa dikter. Här är ett par rader av Rumi, som letade efter sin käraste vän och inspirationskälla dervishen Shams, som plötsligt och utan förvarning, hade rest sin väg:
”Jag skrev hundratals brev, jag letade på hundrade vägar,
men du verkar inte läsa några brev, ej heller är du på någon av vägarna.”
(fritt översatt från danska)
Ja, var är våra döda och saknade någonstans? Vakar de över oss? Hur kan vi känna oss nära dem, när inga brev blir lästa och de inte finns på jordiska vägar. Jo, vi tänder ljus och bär med oss dem i hjärtat. Så.
