Jag har varit osäker på om jag ska vara hemma eller åka norrut på sportlovet. Nu har jag bestämt mig för att åka. Det är mest bekvämt att stanna hemma. Lugnt och varmt och tråkigt. Om jag åker är det en del att packa och ordna med allt som måste ordnas. Det mesta är gjort nu. Och sen så långt att köra själv. Men spännande att se om jag kommer fram i vintern och om huset och vattenledningarna mår bra. Kallt är det. Oplogat. Och ändå hemma.
Och ikväll passar jag på att njuta av bekvämligheterna och
badar i varmt skumbad.
I morgon vet jag inte alls vad som väntar.
I min fantasi kan allt hända: hjulen på bilen kan lossna, jag kan krocka och köra i diket, kisse kissar på sig i sin transportbur, vattenledningarna har frusit och gått sönder, röranslutningar är lösa, elen fungerar inte och så vidare. Jag vet inte varför jag är så orolig. Kanske för att det mesta har hänt någongång förut. Bara inte samtidigt.
Dörrnyckeln har jag i alla fall redan packat. I fantasin har jag glömt den hemma.

Listan är lång, på allt jag har att göra idag. Om jag ska åka norrut ska jag ha nya vindrutetorkare och fylla på spolarvätska och bensin. Bakluckans vaddetnuheter är trasiga och luckan stannar inte kvar i uppfällt läge, utan faller ner, behöver fixas. Behöver handla frukt, godis och mat till norrlandsresan, om jag åker i morgon. Tvätta. Göra rent i kattlådorna. Och lite till.
Och har jag då energi till allt? Det är frågan. Jag är fortfarande trött, har huvudvärk och har inte klivit upp ur sängen än. Nå, klockan är bara 10. Det är lugnt. Jag är lugn.