En arbetskamrat har inspirerat mig till att spela piano och sjunga muminvisorna igen. Så hittar jag kassettbandet med visorna med en historia till om en kung som ska civilisera mumintrollen. Nä, det går ju inte. Han blir en bättre kung istället. Jag njuter verkligen av att höra sångerna. Så tidlösa och bra. Med Lasse Pöysti, Gunvor Sandkvist, Elina Salo, Gustav Wiklund, Gösta Ekman, Birgitta Ulfsson och kapellmästare Erna Tauro. Helt fantastiskt att höra dessa röster. De ÄR verkligen muminsångernas röster.

Samtidigt sitter jag i hallen och torkar av min dammiga undanställda samling av inramade fotografier, bilder, teckningar, (mina och barnens) och annat från klädkammaren. Där har de stått sedan jag och min exman sålde huset och flyttade hit. Nästan ett helt familjelivs samlade tavlor. Min del i alla fall. Plus några från min pappa och min moster. Det blir många tavlor det. Över femtio stycken. Sextioen, plus en samling med elva oramade tryck av Carl Larson. De som har trasiga glas är lätta att slänga ramdelen på. Vad ska jag göra med resten? Ta dem ur ramarna och kasta ramarna? Spara allt på ett annat ställe? Hänga upp dem igen? Ställa tillbaka dem? Jag får fundera på det. Och ta lite bilder.

Ja ha! Så har jag sytt lite! Å vad duktig jag är!
Och nu då väntar storverk i klädkammaren. I alla fall kan jag väl börja med att ta ut allt som står på golvet och rensa bland tavlor, tavelramar och annat. Och jag kan fortfarande höra musiken från rummet bredvid, mina gamla lp-skivor, Marie Bergmans Iris. James Taylors First. Nannie Porres. Norrbottens Järn. Ja, vad heter de nu alla…
Jag kan städa hela natten bara jag kommer igång….
Och kanske börja packa resväskan snart. Åker till Danmark på fredag över helgen.

Jag är inte helt frisk än. Har ingen energi till något om jag inte får besök eller nåt, då kan jag orka städa en stund. Nu tänker jag att ”hm… det vore ju bra att städa ut i klädkammaren…. det har jag inte gjort sedan jag flyttade in…. hm… finns säkert massor att kasta där.” Och sen händer inget och inget och inget. Jag kan säkert bo här i fem år till utan att städa där.
Jag behöver läsa med. Och göra klart ett powerpointprogram till skolan på torsdag. Oj, vad jag var entusiastisk med det innan jag blev sjuk. Varför gjorde jag inte klart det innan jag gick på jullov, efter jullunchen? Nä, jag ville hem och vara lat. Så var det. Inget annat.
Jag gör väl det jag absolut måste. Med kniven på strupen så att säga. Frågan är om jag hade haft energi om jag varit helt frisk? Tror inte det, uppriktigt sagt.
Nu har jag en del småsaker att sy och fixa med. Jag kan sitta i pysselrummet och ha det mysigt där med symaskinen, skivspelaren och mina gamla lp-skivor och dricka te och bara vara. Men gör jag det? Inte än har det hänt. Jag vill gärna. I tanken känns det bra. Men vad hindrar mig? Något är det, ett motstånd, ett berg att komma över. Jag vet ju att gör jag det blir jag också nöjd. Är det fel att vara nöjd för mig? Kanske. Jag är kanske hellre missnöjd.