Nostalgitrippar.

En arbetskamrat har inspirerat mig till att spela piano och sjunga muminvisorna igen. Så hittar jag kassettbandet med visorna med en historia till om en kung som ska civilisera mumintrollen. Nä, det går ju inte. Han blir en bättre kung istället. Jag njuter verkligen av att höra sångerna. Så tidlösa och bra. Med Lasse Pöysti, Gunvor Sandkvist, Elina Salo, Gustav Wiklund, Gösta Ekman, Birgitta Ulfsson och kapellmästare Erna Tauro. Helt fantastiskt att höra dessa röster. De ÄR verkligen muminsångernas röster.

Samtidigt sitter jag i hallen och torkar av min dammiga undanställda samling av inramade fotografier, bilder, teckningar, (mina och barnens) och annat från klädkammaren. Där har de stått sedan jag och min exman sålde huset och flyttade hit. Nästan ett helt familjelivs samlade tavlor. Min del i alla fall. Plus några från min pappa och min moster. Det blir många tavlor det. Över femtio stycken. Sextioen, plus en samling med elva oramade tryck av Carl Larson. De som har trasiga glas är lätta att slänga ramdelen på. Vad ska jag göra med resten? Ta dem ur ramarna och kasta ramarna? Spara allt på ett annat ställe? Hänga upp dem igen? Ställa tillbaka dem? Jag får fundera på det. Och ta lite bilder.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.