Idag är en tung dag. Minnen omger mig och tar plats i sinne, kropp och huvud. Det är helt i sin ordning. Det får vara tungt. Jag har frågor att fundera på, till exempel: Hur gammal är jag när jag gråter?
Jag ser mig omkring hemma och ser drivor av damm och en massa småsaker ligga och drälla. Soffan är gammal och trasig och behöver slängas. En gammal bildskärm tar plats. Jag kommer aldrig använda den igen, varken här eller på landet. Gammalt glas, tomma flaskor, tidningar och annat skrot måste slängas. Mattor är dammiga och smutsiga och behöver tvättas.
Både mina inre rum och mina rum i min bostad, är i behov av översyn, genomgång, lagning, utrensning och omsorg. Allt på en gång. Som en spegling finns allt där.
Jag kan inte göra allt precis idag. Men jag har börjat resan inåt. Lika bra jag tar tag i mitt hem med, så att jag har ett gott ställe att vara på, medan jag har det som jag har det.

Det är helt klart deprimerande läsning i DN att höra om att regeringen vill bygga ut kärnkraften. Jag känner mig lurad av att folkomröstningens beslut inte följs. Det är också oroväckande att 44 nya kärnkraftverk ska byggas runt om i världen. Jag minns både Harrisburg och Tjernobyl. Jag vill inte ha kärnkraftverk. Bort NU med de som finns.
KÄRNKRAFT? NEJ TACK!