Jag vaknar tidigt och går ner för att släppa ut kisse. Sedan börjar jag titta på ett och annat. Väggen ute. Fin! Vardagsrummet. Vacker sal. Jag ser den gamla grammofonen jag köpt på auktion och börjar spela lite stenkakor. Plötsligt dansar jag runt tillsammans med min drömman till Maurice Chevaliers ”Paris sera toujours Paris”. Jag har en annan stenkaka med Louie Armstrong ”Flat foot floogee”. Den har jag gamla minnen till. ”Gold and silver-waltz” är också en låt jag känner igen. Det är en massa artister på skivorna som jag känner igen namnen på. De är i olika skick med. En del är helt sönderspelade och det gör ont i öronen att lyssna. Andra har fortfarande en vacker klang.
Stenkakor. Veva upp grammofonen. Stift. Gamla ord som sällan hörs numera. Artister och musik jag känner igen en del av och som troligen är helt okända för mina barn. Kul att jag har en vevgrammofon! Kanske är den och musiken jämngammal med huset? Säkert spelades sånt här för 75 år sedan, på 1930-40-50-talen.