Ytspänning.

beskrivning

När jag gick ut för att titta på mina nyplanterade rosor ikväll, såg jag hur regnet samlat sig i dessa raka rader på plastduken. Bordet är platt. Det är pressvecken på duken som spelar ett spratt här. Vackert är det. Och speglingen.
Jag tänker på spänningen jag lever med här i huset. Jag vet aldrig hur en dag kommer bli. Vem vet det förresten? Jag kan planera vad jag ska göra, men sen händer annat, som spontana spratt, som jag låter ske. Allt för att få lite spänning i livet. Jag behöver inte mycket. Bara lite. Fast jag vill ständigt ha lite, lite mer. Ett bristsymptom.

I denna kalla sommar, som knappt kan kallas sommar, lägger jag mig ner i hammocken i eftermiddagssolen. Då känner jag värmen och när jag blundar då ÄR det sommar. Sen tittar jag ner på marken och ser det enda vettiga att ha på sig i min blöta trädgård. Då minns jag, javisst ja! Regn och kyla i en vecka till. Det känns hårt och trist. Då gäller det att uppskatta de små sakerna i livet och leva resten av kvällen på de tio minuterna av sol i hammocken. Och av rosorna. Och att se att jordgubbarna ändå växer och blir till. De trotsar kylan. Då kan jag väl också det. En dag i taget.

beskrivning

2 svar på ”Ytspänning.

  1. Läser att sommaren är kall hos dig med. Men vilka rosor – bra köp. jag väntar på min Helenaros som ska täcka väggen in till grannen På halva väggen möts den av Madame Pontier. Rosen American Pillar har aldrig haft så många knoppar som i år. Att ha rosor det är att längta.

  2. Kära Margaretha! Visst är det kul med rosor! Och din kommentar har jag flyttat till inlägget om rosorna… till blogginlägget om rosor. Ordning och reda. Både här och i bästa fall i trädgården… Kom förbi om du är i närheten!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.