Vad kan jag göra för föreningen Selektiv mutism?
För flera år sedan fick jag kontakt med en kvinna, som ville starta en förening för alla som hade selektiv mutism. Eftersom jag hade skrivit om selektiv mutism tidigare, hade hon hittat mig på nätet. Det var flera år sedan och sedan lång tid tillbaka finns föreningen. Den vänder sig också till anhöriga och till de som möter barn och vuxna med diagnosen.
I Året Runt, nr 15/2014, finns ett reportage om en 11-årig flicka med diagnosen Selektiv mutism, som inspirerar mig att skriva om detta igen.
Jag möter då och då elever som har selektiv mutism, som pratar med vissa, ibland mer, ibland mindre, ibland inte alls. Även om jag inte arbetar direkt med eleverna på grund av just det, så finns jag ändå i närheten om eleven har andra behov med. Inget gläder mig så mycket, som att höra någon börja skrika till sina kompisar i trapphallen, någon som tidigare varit mycket tystlåten! Eller som tystlåtna ändå vill uttrycka något, trots en mycket tillbakadragen stämma.
Jag vill träffa vuxna som har eller har haft diagnosen eller som odiagnostiserade gått genom livet med denna svårighet att tala ut. Jag tror att behovet av terapi också finns i den här gruppen av människor, precis som andra kan ha behov av det. Kanske har diagnosen tagits bort, kanske har diagnosen utökats med andra former av social fobi, aspergers eller annat.
Det finns en paradox i själva selektiva mutismen. Att å ena sidan prata, att å andra sidan vara tyst. Och att gå i gestaltterapi skulle vara att balansera på denna udd. Vad vill jag berätta och dela och vad vill jag hålla för mig själv? Det är en fråga som alla som går i en psykoterapeutisk process kan ställa sig då och då. Att dela är nödvändigt för att komma vidare. Skam kan ligga som ett lock på det som behöver komma ut i det fria. Skammen bor i tystnaden och tillbakahållandet. Det kan bli extra svårt för en som har svårt för att prata då såklart.
Jag vill fortfarande vara till hjälp för föreningen Selektiv mutism. Jag vill fortfarande se om gestaltterapi kan vara en väg till självinsikt, helande och förståelse, också för den som inte pratat i sina tidigare år. Eller för en anhörig. Sök upp mig! Mejla! Ring!

Ett program ur Kropp och själ på P1, handlar om selektiv mutism och tystnad. Mycket hörvärt! Klicka på länken. Scrolla ner till programmet som sändes 1 mars 2010.
Lyssna på programmet här.