Jag vaknade tidigt i morse, vid halv fyra ungefär. Jag hade drömt en så underbar dröm och känslan sitter fortfarande kvar i kroppen på mig:
Jag är i sällskap med mannen jag älskar. Vi har ett avstånd mellan oss. Jag finns där av någon anledning, jag minns inte varför nu. Efter några dagar lägger han sig ner på golvet (tja, i drömmen är allt logiskt i alla fall). Jag vågar fråga om jag får lägga mig bredvid honom. Det får jag. Jag börjar kyssa honom på munnen och han kysser mig tillbaka. Jag förstår att han strax ska gå sin iväg. Jag är varsam med den här stunden och njuter av den. Jag vet att allt kan bli fel på en sekund. Just nu är det bara bra.
Jag somnade om och vaknade sen igen med den här känslan av att allt kan bli bra. En dröm eller verklighet? Jag vill så gärna vara nära honom igen. I drömmen är jag det i alla fall.