Först händer ingenting, sedan händer ingenting och sedan ingenti… hoppsan något händer, där kom ett mejl… så får jag en inspiration och skriver och tänker i fyra timmar och glömmer bort att äta frukost. Sedan äter jag och gör inget särskilt, ser lite på tv. Tänker att jag får nog gå ner i källaren och såga nu, jag ska resa till Norrland på onsdag och ha med mig plankor att elda med. Ja ha.
Så kommer ett mejl till! Och ETT TILL! Jag är fullständigt tagen nu! Jag läser det ena mejlet och tårarna rinner på mig. Jag har vågat ta kontakt med en gammal vän och jag har fått ett himla fint svar. Jag blev arg på henne för länge sedan och min besvikelse höll mig borta i många år. Hon tog heller inte kontakt med mig. Jag har tänkt på henne på sista tiden och igår skrev jag ett mejl och hon flyttade på en tavla jag målat till henne för länge sedan, just … igår. Visst är det märkligt!
Jag är som överväldigad av känslor nu och behöver ta ett kliv tillbaka och andas. Jag har massor av energi med och sågar plankor i källaren på ett litet kick känns det som. Med musiken i öronen känner jag mig inte ensam där. Plankorna har stått där ett år och väntat på sågning. Något sant finns kanske då i att när jag avslutar en gammal oavslutad händelse, så frigörs energi! Jag är inte så rädd längre för det. Jag har liksom inget att förlora.