Idag fick vi på jobbet veta vart vi ska flyttas. Jag känner mig som spelpjäs som ska flyttas hit eller dit. Jag har varit med om det förr, så att säga. Inte här, men på mitt förra jobb. Fast då lades halva skolan ner. Nu ska vi flytta för det blir andra som ska in, skolans elevantal ökar. Jag vet inte riktigt än hur jag känner mig inför detta. Vill titta på lokalerna först, i en våning i ett höghus, kvar i Flemingsberg. Jag vill få mer information. Ha tid på mig att känna efter. Bearbeta. Tugga.
Istället sitter jag nu och spelar igenom låtar i ett sånghäfte till kursavslutningen. Bäst att öva lite. Det var länge sedan jag sjöng så här mycket. Och i skolan övar jag en saltkråkansång med eleverna. Den är glad och lättsam. Jag behöver öva mest, skojar jag med ungarna, jag sjunger jämt fel på den.
Öva. Ja just det. Öva nya sätt att vara på och ha nya spår i skallen och i livet att gå och utforska. Acceptera det som har varit. Gå vidare och göra bra saker för mig.