Söndagkväll i sen skymning. Det är ljusare ute ikväll, det märks.
Vi har ätit en god middag som jag lagade till med Leif som stöd. Vi har våra olika maträtter som vi gör. Kött är inte min nisch riktigt. Det var nu första gången som jag stekte fläskfilé i gryta. Jag både tycker om att laga mat och samtidigt inte. Mitt självförtroende är inte så högt i köket. Och ändå brukar det i oftast bli hyfsat – när jag nu kan säga det själv. Värst är att laga mat till folk som är erkänt duktiga matlagare och som älskar att göra det.
Jag föredrar i alla fall en hemlagad måltid än en med halvfabrikat eller ännu värre – färdigt att värma. Det går bara an på jobbet. Och jag lagar hellre mat med sällskap i köket, än att stå ensam och övergiven där och känna mig som ett offer. Hur många gånger har jag eller Leif stått där för att maten bara måste upp på bordet? – och den mesta vardagsmatlagningen i alla dessa år har vi Leif att tacka för i den här familjen!
Att tacka för maten är en viktig sak, att både tacka den som har lagat den är självklart och att också känna tacksamhet för att ha god mat att laga till är lika viktigt, annars känns inte måltiden riktigt avslutad. Och nu, är det slut för idag med matprat! Tack för mig!