Fyrtioförsta dagen.

Jaha… alone again… eller själv igen. Besöket har åkt hem. Tomheten är alltid ett stadium att ta sig igenom. Eller låta den vara, tills jag finner en ny riktning att gå i. Bara att stå ut att vara i den nollpunkten, i tomrummet.
Idag är det minsann varmt och solen gör sitt bästa för att komma igenom alla tunga moln som är. Var är katten? Han sover länge oftast. Gammal katt. Han börjar vingla mer och mer och är en tunnis. Men än så länge hänger han med, trots vissa nedåtgående skov. Och nu kommer han upphoppandes i sängen och vill att jag ska vakna och gå upp. Det ska jag. Gå upp alltså.
Frukosten får intagas i trädgården. Söndag betyder vilodag. I alla fall tills någon lust möjligen kan falla på. Måla om byrån till exempel. Från skärt och grått till kalkvitt. Och sen på med några detaljer, som ännu är opåhittade.
Juli varar ännu ett par dagar. Skönt det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.