Har kommit hem från jobbet nyss. Det har varit en intensiv och ändå rätt rolig dag. Arbetet är ibland svårt att släppa och det är en stor och viktig del av mitt liv. Oftast är det en massa att fixa till morgondagen. Jag kan inte bara gå till jobbet, jag måste veta vad jag ska göra där med. Och vara beredd på att ändra planerna. Flexibilitet! Kalla mig flexibel! Däremot är jag inte det alltid. Jag har svårt att ändra mig i vissa lägen. Jag saknar gamla arbetskamrater, som har slutat och dött. Jag har ingen riktig bästekompis där just nu. Nu har det varit en period av saknad. Leffes olycka triggar såna tankar. Han kunde ha dött på isen! Jag har ett stort behov just nu av att vara både omtyckt och behövd. Och på jobbet har jag känt mig ensam ett tag. Igår berättade jag lite där hur det kändes. Och konstigt nog är det i dessa lägen som saker förändras och blir bättre. Det är bra att vädra i garderoberna ibland och släppa ut skeletten. Och den här hemsidan med blått band-albumet har jag fått mycket beröm med från lite olika håll! Jag blir så himla GLAD att höra sånt!!! Tack! Jag får omdefiniera mig lite nu med, Dana – talpedagogen, är också Dana – med Blått band-bilder på nätet.