Jag vaknar halv åtta, går upp och ser på Dr Phil och stryker lite. Plötsligt tänker jag:
Det här är den jag är.

Det här är den jag är, varken mer eller mindre. Med mina känslor och utan mina känslor. Med hela min kropp, mitt inre och mitt yttre. Med mina åsikter och mina olika val.
Med mina drömmar och visioner. Eller utan drömmar och visioner. Mitt jag, mitt hela jag. Så skönt! Plötsligt känner jag att kampen och jakten är slut. Kan det verkligen vara så enkelt? Idag är det så enkelt i alla fall.
Tack, gode Gud. Jag är den jag är.
Nu vill jag vila. Och det är passande nog söndag idag.