Ok. Jag är hemma. Skönt att bara skruva på kranen, så finns vatten. Det är varmt inne med. Och badkaret, mitt kära badkar, däri badar jag min ömma kropp. Badrum! Vilket vackert ord. I Norrland har jag ett duschrum. Fast jag säger väl badrum ändå. Ett badrum med dusch. Inte lika avslappnande. Bra att ha. Och skönt på sitt sätt.
Kunde jag inte ha lämnat kvar hostan i norr då? Jag har hostat sedan sista kursveckan i Danmark. Kanske är det dags att gå till doktorn? Och jag är inte bra i axeln heller efter fallet i backen. Och mitt ena knä känns inte heller bra. Och ischias/trokanterit i andra benet. Och det och det och det. Är jag nu i åldern för ålderskrämpor? Antagligen. Och ingen som tar på mig. Ingen beröring. Jag hostar väl bort alla.
Nå, nu är jag hemma. Jag ser på mitt hem med andra ögon. Jag ser en påse med granbarr. Jag skrattar högt åt det. Det är antagligen inte många som har det hemma. Bra att ha? Eller så var jag sjuk, sopade ihop det, glömde bort att slänga det. Sen vande jag mig vid att se det.
Hemma.