Idag har Leif och jag investerat flera tusen i en digital inspelningsapparat, en studio med sexton kanaler. Nu ska här bli både spelat och sjunget och självkritisk som jag är kommer jag att tycka att alla låtar jag sjunger in inte alls låter bra. Leif säger bara att vi ska hitta rätt tonart. Jag menar att jag ska byta sångröst! Ja, ja, lättare sagt än gjort! Och jag låter som jag gör. Jag sa till försäljaren i affären att det handlar om att drömmen att bli något aldrig försvinner, hur gamla vi än är. Vi skrattade ihop åt det. Men det är ju sant!
Leffe gillar att hålla på med knappar och sånt. Det är tur, för jag kan ingenting om detta. Han ropar på mig bara, så kommer jag och sjunger. Men vad ska vi spela in då? Ja, det är bara några som vet hittills och de har lovat att hålla tyst! Den som lever får se… Och så pådrivande jag är, så kommer det nog inte dröja alltför länge innan hela världen får veta mer!