Jag hade inte räknat med att bokomslaget skulle bli fel och behöva tryckas om rätt. Nu är det gjort. Och det har kostat på.
Tryckeriet vill inte ta ansvar för det. Jag är utsatt för ett moment 22 från deras sida och hot om om jag inte betalar den extra tryckningen. Inte kul alls. Det är andra gången tryckeriet kommer med hotelser. Den första gången var när den skulle tryckas om. ”Om du inte godtar ordererkännandet, avslutar vi processen med att byta omslag!” Då hade jag stått där utan bok. Och nu, när jag gör anmärkning på fakturan, då hotar vd:n med indrivning om jag inte betalar den. Så jag känner mig liten och maktlös här.
Spelar det någon roll i det stora hela? Ja. Och nej.
Jag vill inte bli utsatt för hot. Jag vill ha den rätta kvalitén på omslaget som jag godkände i provtrycket. Jag vill ha ett bra tryckeri att samarbeta med i framtiden. Jag trodde det här tryckeriet var det bästa, med ansvarsfull och kunnig ledning. Jag tog fel.
Och ibland är det bara bäst att gå vidare. Betala och gå vidare. Vad spelar tio tusen mer i skulder för roll utan krav på lyxliv? Jag klarar mig bra utan soffa. Får stå ut med min säng. Behöver inte perfekt bild på tv:n. Jag behöver sinnesro. Och många nöjda läsare.

Mamma sa alltid att en kvinna skulle tjäna sina egna pengar och inte vara beroende av en mans inkomster. Det var ett gott råd, som jag alltid följt. Istället tog jag lån på banken. Nu börjar jag vackla. Resten av livet skulle jag gärna vilja bli bortskämd och omhändertagen och leva utan skulder, tillsammans med en man som jag var passionerat förälskad i och som ville gifta sig med mig och så skulle vi leva lyckliga i alla våra dagar tillsammans i överflöd och hälsa. Drömma kan jag ju.