Lyckans stjärna – var det den jag fick idag av mina kära arbetskamrater i förskolan? Inte visste väl de att jag har skrivit en sång om den? En lycklig stjärna har jag i alla fall varit när jag har varit där och jobbat en gång i veckan. Jag har alltid haft det bra där och jag känner att jag har varit mig själv trogen där. Det är fint. De har stått ut med mig när jag har varit både deppig, sjuk och trött. Vi har alltid kunnat skratta ihop. Jag har också alltid känt mig välkommen där. Och barnen, barnen… de har alltid varit våra gemensamma skatter. Tack!
Kommer jag sluta jobba där nu? Måste jag det nu när jag fått en avskedspresent?
”Nej”, sa de. ”Det här är en kom-tillbaka-present!”
Och jag kommer! Jag kommer antagligen tillbaka som sporadisk timvikarie fram till jul.