Fredagskväll för mig och katten och med Lisa Nilsson som sjunger. Jag dricker lite gin. Det är lätt att sitta här och tycka synd om sig själv då. Just nu känns mitt liv väldigt tilltrasslat. Vad händer och vad kan jag påverka? Jag inser på ett plan att mina val som jag gjort senaste åtta månaderna måste få sätta sig och lägga sig till ro. Jag måste tro på att allt ordnar sig och jag går min egen väg, som leder fram till något jag ännu inte riktigt vet. Jag vet att natten kommer. Att kisse väcker mig varje natt. Att månen kysser den som räknar stjärnorna. Att solen går upp. Att det är svårt att lämna sitt jobb och alla barnen och inte riktigt veta sin framtid. Jag får ta det som det kommer. Glädje och sorg. Lust och längtan. Eller tristess och ånger. Nej, inte ånger, jag skulle däremot ångra om jag inte hade gjort något annat av mitt liv. Livet är för kort för att ångra det som är. Jag får väl ta en tråd i sänder och nysta upp det istället.