Här sitter jag och skriver när jag är på landet. Här trivs jag bra. Vi kom hit i går kväll. I natt när jag sov visste jag inte var jag var. Jag höll på att ramla ut ur sängen nästan. Jag hade en känsla av svindel.
Och det är väl inte så konstigt heller. Jag har ungefär 30 arbetsdagar kvar att arbeta. Jag lämnar ett ”fint” jobb, med en bra lön och förutsägbar framtid för en oviss framtid, kommer kanske stå utan mitt perfekta jobb, utan en egen plats att vara, får troligen gå ner i lön, jag vet inget om var jag hamnar alls. Kanske blir jag arbetslös? Plötsligt svindlar tankarna såklart. Inte underligt då att jag har svindel på natten. Bäst att hålla sig lugn bara. Så här har jag bestämt. Jag står för det. Av respekt för mig själv så går jag vidare. Tankarna må svindla för mig på natten. Och jag är just där jag är – just nu i Norrland, i huset som finns oavsett om jag har jobb eller inte.